– Riksdagspolitikerna ska inte lägga sig i lönebildningen men det ska lokalpolitikerna, de är arbetsgivare i kommun och landsting och har ett ansvar, säger Kerstin Persson.

Det är också där bristen och efterfrågan på Vårdförbundets medlemmar blir synlig och det är där behovet märks av att utveckla verksamheter för en effektivare och bättre vård.

– Däremot måste riksdagspolitikerna fundera över hur vi ska kunna behålla välfärden.

Attrahera unga

Snart går många av de anställda i vård och omsorg i pension. Då räcker inte dagens värdering och lönesättning av Vårdförbundets medlemsgrupper för att locka unga till akademikerutbildningar för jobb i vården.

– Man kommer inte att kunna attrahera de unga och locka dem att utbilda sig till sjuksköterska, biomedicinsk analytiker, barnmorska eller röntgensjuksköterska. För att klara det behöver värdering och betalning bli bättre.

Kerstin Persson tycker att det ekonomiska ramverket är bra. Sverige behöver ha ordning och reda på ekonomin och det förutsätter en lönebildning som samhället klarar utan att driva fram en inflation.

– Med en stabil lönebildning som bygger på det den konkurrensutsatta industrin bedömer som rimlig kan vi få reallöneökningar. Men allt hänger ihop, det går inte att driva produktion utan en fungerande välfärd, konstaterar hon.

Värdering av kunskap

Hon inser att värderingen av de akademiskt utbildade kvinnorna i offentlig sektor aldrig kommer att rättställas i ett system där den konkurrensutsatta industrin sätter normen.

– Men politiken måste bestämma hur länge vi ska acceptera att det majoriteten av kvinnorna gör och den längre utbildning de har värderas lägre, säger Kerstin Persson.

Det är värderingen av kunskap som Vårdförbundet och förbunden bakom debattartikeln är ute efter. Den kunskap som behövs för att utveckla vård och omsorg.