På kirurgavdelningen på Ljungby lasarett bedrivs inte bara elektiv och akut kirurgi utan också palliativ vård. Undersköterskorna och sjuksköterskorna har ansvar för alla sorts patienter.  Den stora hälsorisken på avdelningen är att arbetet blir splittrat och känslomässigt krävande.

– Det är lätt att må dåligt när man kastas mellan en patient med blödande buk till en patient som ligger för döden och har sörjande anhöriga runt sig, säger avdelningschefen Maria Grans.

Ökad kommunikation

Ganska snart efter att hon tillträdde som chef för tre år sedan ville sjukhusledningen att hon skulle gå en utbildning för att lära sig att känna igen och hantera tecken på tidig ohälsa. Ledningen såg att personalens sjukfrånvaro var oroväckande hög. Målet var att få ner den.

Utbildningen gav Maria Grans verktyg för att förebygga ohälsa. Mycket handlar om kommunikation.

– Där fanns brister tidigare. När jag började som chef vågade inte personalen säga ifrån om de mådde dåligt. Det har våra dagliga reflexioner ändrat på, säger hon.

På avdelningen har de till exempel infört dagliga morgonsamlingar där de går igenom vad som väntar under dagen: inflöde, utskrivningar, vårdtyngd. Och om någon ur personalstyrkan känner att hon eller han inte riktigt orkar går det att byta arbetsgrupp, eller kanske ta ansvar för skötseln av patientköket.

Daglig reflexion

Under arbetspasset har de också fortlöpande avstämningar, så att de vet om någon arbetsgrupp har det extra tungt och någon annan kan rycka in. Innan det är dags att gå hem på eftermiddagen samlas de för en reflexion över hur dagen har varit – antingen i det lilla tvåmannateamet eller i hela arbetsgruppen.

Allt kan förstås inte lösas med organisationsförändringar eller kommunikation. Den som mår väldigt dåligt, har återkommande korttidsfrånvaro eller har varit sjukskriven mer än tre veckor erbjuds ett bedömningssamtal med kurator eller psykolog från företagshälsovården. Maria Grans är inte med vid samtalen, men får veta vad man kommer fram till.

– Det kan tyckas att mycket tid går till möten och reflexion, men jag har lärt mig att det tvärtom är tidsbesparande. Att ha de här dagliga ventilerna gör att vi mår mycket bättre. Alla har också blivit mer medvetna om att det är nödvändigt för att vi ska orka ge patienterna en god vård.