Ordföranden i arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landstings förhandlingsdelegation, Akademikerförbundet SSR:s förhandlingschef, Miljöpartiets talesperson i jämställdhetsfrågor, generaldirektören på Medlingsinstitutet och diskrimineringsombudsmannen– tillsammans utgjorde de den panel som diskuterade jämställda löner och den svenska modellen.

Alldeles överens om vem som kan göra vad för att uppnå jämställdhet var de inte. Och påståendet från moderatorn, att alla är för jämställda löner, ifrågasattes också.

– Är någon grupp verkligen beredd att stå tillbaka för att någon annan ska få mer, frågade Gunvor G Eriksson från Miljöpartiet.

Ska granska kartläggningar

På frågan vad de själva kan göra för att närma sig jämställdhet svarade diskrimineringsombudsmannen, Agneta Broberg, att myndigheten ska göra en systematisk granskning av de lönekartläggningar som arbetsgivare med fler än 25 anställda gör vart tredje år. Den samverkan med arbetsmarknadens parter som har pågått under två år kommer också att fortsätta.

Medlingsinstitutets generaldirektör, Claes Stråth, intog en försiktig hållning eftersom ett statligt organ inte ska lägga sig i avtalsrörelser. Myndigheten ska dock verka för en välfungerande lönebildning och har fått kritik för att se det som självklart att industrin ska utgöra normen i löneutvecklingen. Claes Stråth försvarade sig med att jämställdhetsaspekten alltid finns med i deras årliga rapporter, men välkomnade synpunkter om ett förändrat uppdrag.

Ett intresse för staten

Politikern Gunvor G Eriksson underströk att löner visserligen är en sak mellan arbetsmarknadens parter, men att jämställdhet är ett intresse för staten och att staten därför ska främja en sådan utveckling. En tydligare jämställdhetslag efterlystes av SSR:s förhandlingschef, Markus Furuberg, medan Ingela Gardner Sundström, ordförande i SKL:s förhandlingsdelegation, sa att lönerna inom kommuner och landsting i princip är jämställda.

– Kvinnor inom kommunerna har 99 procent av mäns löner, och även om gapet är något större inom landstingen skulle jag kunna slå mig till ro med det. Problemet är att vi inte har jämställdhet mellan sektorer. När diskrimineringsombudsmannen försökte driva frågan om en barnmorska var lönediskriminerad i Arbetsdomstolen blev det tydligt hur svårt det är att jämföra yrken, sa Ingela Gardner Sundström.

Hon la till att hon inte är en varm anhängare av att staten ska lägga sig i vad parterna håller på med, men sa också att jämställda löner mellan sektorer inte är en fråga som parterna kan lösa själva. Där fick hon medhåll från SSR:s Markus Furuberg som beskrev ojämställda löner som ett samhällsproblem.

– Vi måste lösa det om offentlig sektor ska kunna attrahera välutbildade akademiker, sa han.

Några måste stå tillbaka

Diskussionen slutade i ett konstaterande att om någon grupp ska ha mer, måste andra grupper stå tillbaka. Ett ökat löneutrymme kom inte upp som ett alternativ. Ingela Gardner Sundström sa att hon för sin del gärna vill fortsätta att diskutera hur en förflyttning mellan grupper ska kunna ske.

– En socialsekreterare tjänar ungefär 12 000 kronor mindre än en it-konsult. Det är inte två likvärdiga yrken och kanske har en socialsekreterare till och med ett svårare jobb, men marknaden är beredd att betala mer för it-konsulten, sa Ingela Gardner Sundström.

Det var också vad Arbetsdomstolen kom fram till när barnmorskans lön en gång jämfördes med en medicinteknisk ingenjörs.