Vårdförbundets ordförande, Sineva Ribeiro, allmänläkaren Jonas Sjögreen, politiker  och vårdbeställare diskuterade om kvalitet ska få löna sig i vårdvalet vid ett av dagens seminarier i Almedalen.

Landsting och regioner ersätter kvalitet i sina vårdvalsmodeller, men ingen gör på samma sätt och för att få ersättning måste det som görs dokumenteras. "En fragmentisering av det vi gör som dessutom tar alldeles för mycket tid", ansåg läkaren Jonas Sjögreen. Kvaliteten i ett möte mellan vårdpersonal och patient handlar mycket om hur nöjd och trygg patienten känner sig när han går därifrån.

Men nöjdhet är inte heller helt lätt att ha som mått på kvalitet. Studier visar att nöjdheten med vården ökar med den självupplevda hälsan. Det innebär att invånarna i områden med höga ohälsotal har mer missnöjda patienter.

Nästan alla ersätter kvalitet

Någon gemensam modell för att mäta kvalitet finns inte, det såg Elisabet Linder, kvalitetsansvarig på Praktikertjänst, när hon gjorde en genomlysning av mätning och ersättning av kvalitet. God kvalitet ersätts i alla landsting och regioner – utom Gotland. Många delar också ut viten för brist på kvalitet. Mellan två och 40 olika mått används som grund för ersättning och tendensen är, enligt  Elisabet Linder, att de ökar. Exempel på sådant som mäts och ersätts inom dagens primärvård är utskrivning av antibiotika, hälsofrämjande arbete, tillgänglighet och registrering i nationella kvalitetsregister. 

Vad är primärvård?

Sineva Ribeiro ansåg att det behövs en definition om vad som ingår i primärvården innan man börjar mäta dess kvalitet.

– Jag tycker till exempel att det förebyggande hälsoarbetet har tappats bort i vårdvalsmodellerna. Distriktssköterskans arbete registreras ofta inte och ger inte någon ersättning. Det är viktigare att mäta kvalitet än kvantitet och det behövs fler kvalitativa mått. Det vore intressant att veta att patienterna får det de vill av vården och att vården är säker till exempel, sa hon.

För många smådelar mäts

I stället för att mäta små delar i vården efterlyste Sineva Ribeiro mätningar av sådant som kan leda till en mer effektiv och jämlik vård. Läkaren Jonas Sjögreen startade sin första vårdcentral 1987 och då bestod avtalet med beställaren av två A4-sidor. Nu är avtalen så omfattande att han inte ens orkar ta sig igenom dem.

– Har det inneburit att uppföljningar och kvalitet har blivit bättre, eller att det har blivit lättare att jobba? Svaret är nej. Det pågår en snuttifiering där man mäter små delar i stället för att rikta sig in på det vårdens kvalitet handlar om: Hur läkare eller sjuksköterskor förmår att skapa ett bra vårdmöte.

Hans förslag var att motivera professionerna genom bekräftelse, kompetensutveckling och tid till kollegiala samtal i stället för att tvinga dem att mäta än det ena än det andra.

Vill se enighet i kriterier

Helene Öberg, Miljöpartiets talesperson i hälso- och sjukvårdsfrågor, underströk vikten av att komma överens om kvalitetskriterier.

– För att ersätta kvalitet måste vi vara överens om vad kvalitet är. För mig handlar god kvalitet i vården om att medarbetarna har förutsättningar att göra ett bra arbete. Det är viktigt att primärvården gör rätt saker, men det här är inte lätt och vi politiker håller på att lära oss att bli bra beställare av vård, sa hon.

Men ännu är inte landsting och regioner ens framme vid en enighet om vad som är god kvalitet, vad som ska mätas och vad som ska ersättas. 

– Om vi mäter så olika saker blir det svårt att jämföra vårdcentraler med varandra. Vården är komplex och även om det inte är lätt måste man börja mäta hälsa och helhet, sa Sineva Ribeiro som också ansåg att det är något som vårdens medarbetare skulle kunna vara med och definiera.

När det blir viktigare att leverera bra siffror än att ge patienten en så god vård som möjligt – då har mätningarna blivit kontraproduktiva, tyckte Jonas Sjögreen. Och Elisabet Linder, som har undersökt mätningar och ersättningar, slog fast att man måste vara klar över vad som är syftet med det hela.

– Mäter vi för att underlätta patientens val av vård, för att verksamheten ska veta vad den ska förbättra eller för att uppdragsgivarna ska veta att den vård som produceras är vad man har kommit överens om? frågade hon.

Den frågan gavs inget svar på.