Meddelarfriheten ger alla anställda rätt att avslöja om något inte står rätt till på arbetsplatsen. Den förstärkta delen, meddelarskyddet – som förbjuder arbetsgivare att efterforska vem som har sagt vad – gäller dessutom alla som arbetar i offentlig verksamhet. Det handlar om lagstadgade rättigheter som ser bra ut på papperet, men som inte fungerar lika bra i praktiken.

Under ett av eftermiddagens seminarier i Almedalen diskuterades rätten att berätta om missförhållanden på jobbet för medierna. I dagarna kom regeringen med ett direktiv om att möjligheten för privat anställda – främst inom vård, skola och omsorg – att prata fritt ska förstärkas. Den så kallade Caremaskandalen gjorde det tydligt för anställda på äldreboendet Koppargården vad en sådan öppenhet kan medföra.

– Tyvärr har det visat sig att fokus har kommit att riktas mot vem som har gjort vad och sagt vad i stället mot att utveckla verksamheten. När våra medlemmar ser sådant blir de rädda för att avslöja missförhållanden. Det är naturligtvis dåligt på lång sikt, men på kort sikt ser de att sådana här avslöjanden kan drabba patienter och brukare och lojaliteten med dem är stark, sa Jani´Stjernström, styrelseledamot i Vårdförbundet och en av dem som deltog i seminariet.

Otryggheten ökar

Flera förbund från TCO fanns med. Journalistförbundets ordförande, Jonas Nordling, sa att journalister är yttrandefrihetsfundamentalister eftersom de är beroende av meddelarfriheten för att kunna förmedla nyheter. Statstjänstemannaförbundets ordförande, Britta Lejon, oroade sig för den utveckling hon ser bland medlemmarna. Hela 38 procent i en undersökning uppger att de inte vågar säga något kritiskt om sin arbetsgivare till medierna.

Samma utveckling vittnade Polisförbundets ordförande, Lena Nitz, om. Allt fler poliser är rädda att framföra kritik om verksamheten och det, sa hon, är en chefs- och ledarskapsfråga.

– Det handlar om organisation och om kulturen på arbetsplatserna och det är chefernas skyldighet att förmedla att det är okej att framföra kritik. Myndighetens ansvar är att utveckla ett ledarskap som förmedlar att det är högt i tak, sa Lena Nitz.

Alla fackliga ledare var överens om att kollektivavtal, och framför allt lokala sådana, inte är rätt sätt att förstärka yttrandefriheten. Det skapar osäkerhet och otrygghet, alternativt invaggar anställda i en falsk trygghet: att det är okej att vara öppen om missförhållanden. För mot den kollektivavtalsreglerade rätten att meddela fritt står lojalitetsplikten, och frågan är vem som definierar när den har överträtts?

Arbetsgivare kräver lojalitet

Arbetsgivare, bland annat Vårdföretagarnas Göran Fredriksson och tjänsteföretagen Almegas Stefan Koskinen, fanns också representerade i diskussionspanelen. De ansåg att lojaliteten mot företaget är viktig och att det är den som har ansvar för verksamheten som också bestämmer om och när en medarbetare är illojal.

– Inom vård och omsorg finns en mängd privat drivna företag och jag utgår ifrån att en anställd som inte sympatiserar med sin arbetsgivares värderingar söker sig till en annan arbetsplats, sa Göran Fredriksson.

Grunden ska vara att alla ska ha samma rätt till meddelarfrihet och meddelarskydd och det ska också vara tydligt för alla vad som gäller, ansåg Journalistförbundets Jonas Nordling.

– Alla anställda, vare sig de är offentligt eller privat anställda, ska kunna vara trygga med att de vågar berätta om missförhållanden på arbetsplatsen, sa han.

Britta Lejon, som ser rädslan sprida sig bland medlemmar med allt otryggare anställningsvillkor, ansåg att det är ett arbetsmiljöproblem som alla borde ta på allvar.

– Ingen vill ha ett arbetsklimat som motverkar kreativitet och utveckling, sa hon.