En forskargrupp har studerat livskvaliteten hos 979 kvinnor och män i Västra Götalandsregionen fem år efter genomgången provrörsbefruktning, så kallad ivf-behandling.

Studien har jämfört par vars ivf-behandling misslyckats med par vars behandling resulterat i barn, par som inte har någon infertilitetsproblematik samt med par som efter resultatlös ivf-behandling valt att adoptera.

Studien visar att livskvaliteten, mätt som psykologiskt välbefinnande och känsla av sammanhang, skattas högst av de par som adopterat.

Lägst livskvalitet hade gruppen vars ivf-behandling inte resulterat i barn, och som fortfarande levde barnlösa.

Barn ger livskvalitet

Marie Berg, professor vid Sahlgrenska akademin, anser att studien visar att livskvaliteten är starkt kopplad till barn, oavsett om de tillkommit genom spontana graviditeter, genom adoption eller som "bonusbarn".

– Resultaten visar att det kan vara viktigt att ta upp alternativet adoption redan när par söker för ofrivillig barnlöshet, särskilt som vi nu kan referera till att adoption ger god livskvalitet. I dag tas diskussionen om adoption ofta upp först när ivf-behandling misslyckats.

Forskargruppen bakom studien består av barnmorskor och läkare verksamma vid Sahlgrenska akademin samt vid fertilitetsenheterna på Sahlgrenska universitetssjukhuset, Kärnsjukhuset i Skövde och länssjukhusen i Borås och Uddevalla.

Artikeln Quality of life after adopting compared with childbirth with or without assisted reproduction publiceras i tidskriften Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica.