I sin uppsats för magisterexamen har Christina Monsen studerat patienter som fått en sårinfektion i ljumskarna efter kärloperation. Tjugo patienter lottades till att antingen behandlas med traditionell såromläggning eller att behandlats med hjälp av en bärbar apparat, så kallad VAC-maskin.

Vid behandlingen täcks såret med en skumsvamp och plastfilm. I ett hål på plastfilmen sätts en adapter kopplad till maskinen som bygger upp ett undertryck i svampen.

Nästan halverad läketid

– De som fick behandling med undertryck läkte i snitt på 57 dagar. De som behandlades med traditionella omläggningar läkte på 104 dagar. Vi kunde däremot inte se någon signifikant skillnad i antalet vårddagar inom slutenvården, säger Christina Monsen.

Vid studiens början och slut fick patienterna fylla i ett formulär för att mäta livskvaliteten. När det gäller de hygieniska aspekterna fanns en fördel för gruppen som fått undertrycksbehandling. I övrigt fanns inga skillnader.

Patienter som får traditionella omläggningar är mer vårdkrävande inom slutenvården. De behöver täta omläggningar av fuktiga sår, ofta flera gånger per dag, och många byten av patient- och sängkläder.

VAC behandlingen torrlägger såren och samlar upp vätskeläckaget i en behållare, vilket gör att det bara behövs tre omläggningar i veckan.

Minskade utgifter

– Det borde även betyda minskade utgifter. Andra studier som tittat på de hälsoekonomiska effekterna av sårbehandling visar att personalresurserna och inte förbanden står för den största kostnaden.

Christina Monsen tror att studien även kan få betydelse för andra grupper av patienter med sårläkningsbekymmer, exempelvis inom annan kirurgi och för personer som fått fotsår till följd av diabetes.