Egenvårdsprogram som förbättrar sömnen för personer med kranskärlssjukdom har tidigare inte uppmärksammats särskilt mycket. Men nu har sjuksköterskan Anna Johansson i sitt avhandlingsarbete utvärderat ett sådant.

Med intervjuer, självrapporterade frågeformulär, en studiespecifik sömndagbok och en aktigraf, en rörelsemätare som registrerar dygnsrytmen, har hon undersökt hur störd sömn påverkar livskvaliteten. Hon har också utvärderat ett individuellt icke-farmakologiskt instrument som syftar till att främja egenvård när det gäller sömn.

Känner sig inte utvilade

Resultatet visar att en stor del av patienterna med kranskärlssjukdom lider av insomni, det vill säga sömnlöshet, svårigheter att somna in eller att inte kunna sova tillräckligt länge. Större delen av dem känner sig inte heller utvilade.

Patienter med svår insomni visar en två- eller trefaldigt högre psykologisk eller fysiologisk stress och/eller ångest inför sömnen än en jämförelsegrupp. De är också mer begränsade när det gäller fysisk aktivitet.

Bör stödja egenvårdsåtgärder

Alla studier i avhandlingen visar på dålig sömn hos patientgruppen, jämfört med kontrollgruppen.

Anna Johansson drar slutsatserna att det är viktigt att fokusera på individens upplevelse av sin hälsa och sömn. Sjuksköterskan har en viktig uppgift i att främja hälsorelaterad livskvalitet. Det kan hon göra genom att stödja egenvårdsåtgärder och att tillsammans med patienten fastställa individuella mål för att öka tilltron till den egna förmågan.