Frakturer hos personer över 50 år är ett folkhälsoproblem. Varannan kvinna och var femte man beräknas få minst en fraktur av ett så kallat "lågenergivåld" under sin livstid. Det visar sjukgymnasten Helene Hjalmarson i en doktorsavhandling där hon har studerat vad frakturprevention betyder för patienter som lider av benskörhet.

Enligt siffror från arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting, SKL, utreds och förebyggs bara 20 procent av de patienter som får frakturer till följd av osteoporos.

– Över 90 procent av patienterna i mina studier är kvinnor, och kanske är det här en genusfråga – jag vet inte.  Det perspektivet finns inte med i min avhandling. Men det är ett internationellt fenomen som jag tror beror på att politiker inte har uppmärksammat att frakturer kan förebyggas med uppföljning, säger Helene Hjalmarson.

Tvärprofessionella team

Hennes avhandling – Hälsofrämjande frakturprevention vid osteoporos: Kraft till förändring –bygger på två patientrelaterade studier och två organisationsstudier. I flera år följde forskarna tvärprofessionella team bestående av sjuksköterskor, läkare, arbetsterapeuter och sjukgymnaster från ortopedisk verksamhet, primärvård och rehabilitering.

De tvärprofessionella teamen utvecklade gemensamma bedömningsinstrument och alla utredda patienter fick bedömning av fysisk kapacitet och uppföljande hälsosamtal. Patienterna följdes upp av distriktsläkare och genom telefonmöte med en osteoporossköterska omkring fyra månader efter frakturen. En tredjedel valde att delta i primärvårdens osteoporosskola.

Utredningarna har ökat markant

Den vårdkedja som har skapats med det här arbetssättet har lett till att antalet utredningar av osteoporos har ökat markant. Vårdkedjan har genomförts på Karlstads centralsjukhus, med tillhörande primärvård, där patienter med misstänkt benskörhet numera erbjuds utredning och hälsofrämjande uppföljning.

– 90 procent av alla patienter med handledsfraktur utreds och följs upp. Uppföljningen är viktig för att förebygga frakturer eftersom en osteoporosdiagnosen kan göra patienter rädda och mer fysiskt inaktiva – vilket ökar risken för nya frakturer. Vårdkedjan har gjort det lättare att hitta sårbara patienter som behöver extra stöd, säger Helene Hjalmarson.