Kvinnan kom till läkaren för att få en tid för abort. Hon berättade att hon mådde dåligt och därför ville avbryta graviditeten. Endast kirurgisk abort var möjlig och kvinnan fick en tid tre dagar senare.

Dagen före aborten ringde kvinnans make upp läkaren och berättade att han var orolig för sin frus psykiska hälsa. Han frågade om behandling mot det och om alternativ till abort.

Samma eftermiddag träffade läkaren kvinnan som stod fast vid sitt beslut. Enligt kvinnan, som anmälde ärendet till Socialstyrelsen, förklarade läkaren att hon tänkte avboka aborttiden eftersom både hon och den barnmorska kvinnan träffat tyckte att hon inte hade uppträtt normalt.

Föreslog psykvård

Veckan efter skulle det inte göras några aborter på sjukhuset. Däremot kunde kvinnan få hjälp att boka tid på storsjukhuset flera mil bort. När kvinnan inte ville byta sjukhus föreslog läkaren att hon borde träffa en kurator, ta kontakt med psykiatrin och bli sjukskriven. Kvinnan förklarade att hon mådde dåligt för att hon var gravid.

Senare samma dag ringde kvinnan läkaren och försökte förgäves få henne att ändra avbokningen. Om en träff med kuratorn var viktig borde läkaren ha sagt det redan på deras första möte. Då hade hon hunnit med det före aborten, skriver kvinnan i sin anmälan. Hon påpekar det mycket kränkande i att förlora rätten att fatta egna beslut.

Läkaren förklarar för Socialstyrelsen att kvinnans make hade varit med vid det första besöket och att det då hade kommit fram att graviditeten var planerad. Kvinnan hade redan då sagt att hon inte ville träffa någon kurator, men när barnmorskan berättat om kvinnans besök hos henne blev läkaren orolig och planerade in ett nytt samtal. Sedan ringde maken och var orolig, och då läkaren träffade kvinnan igen tyckte hon att hon inte kunde avgöra om kvinnans beslut var välgrundat.

Hon såg sig tvungen att skjuta upp operationstiden för att gå igenom situationen bättre. Att genomföra en abort på en patient i psykisk kris hade varit grovt felaktigt. Beslutet byggde varken på makens eller barnmorskans uppgifter utan på hennes samtal med kvinnan, skriver läkaren i sitt svar till Socialstyrelsen.

Beslutet är kvinnans

Socialstyrelsen är mycket kritisk till läkarens agerande. Det var inte läkarens sak att värdera hur välgrundat kvinnans beslut var och hon hade ingen rätt att skjuta upp aborten utan skulle tvärtom ha sett till att den utfördes så fort som möjligt eftersom det var det kvinnan ville. Abortlagen ger kvinnor rätt att före utgången av den artonde graviditetsveckan själva bestämma om de vill göra abort och den ska ske så fort som möjligt, påminner Socialstyrelsen.

Det framgår av journalanteckningarna att läkaren kontaktade kvinnans make på hans begäran. Men inte i några av handlingarna i ärendet framgår det att kvinnan har samtyckt till läkarens diskussioner och överenskommelser med hennes make. Socialstyrelsen påpekar att den sekretess som gäller i hälso- och sjukvården även gäller gentemot en patients anhöriga.