– Den här resan har gjort ett starkt intryck. Jag har varit ute på fältarbete med Läkare utan gränser tidigare, men det var väldigt brutalt att se hur dåligt hälsosystemet fungerar i många Kongolesiska städer.

Det säger den norska sjuksköterskan Monica Falk som i förra veckan kom hem från en tre månader lång resa i landet med Läkare utan gränser. Syftet var att behandla det ökande antalet malariapatienter och att skapa sig en uppfattning om situationen i landet.

Monica FalkMonica Falk

Trots att malaria vanligtvis kan botas med en tablettkur har antalet patienter som behandlats på Läkare utan gränsers kliniker i sex av landets provinser ökat med mer än 250 procent sedan 2009.

– Även i områden där vi inte ser någon direkt ökning är situationen väldigt allvarlig. Malaria är den mest utbredda sjukdomen och på de flesta håll saknas medicin. Många har inga myggnät och det är långa avstånd till hälsocentralerna, säger Monica Falk.

För dem som drabbas av allvarlig malaria är situationen ännu värre. Det kräver ofta sjukhusvård och för landsbygdsbor innebär det avstånd som i stort sett är omöjliga att tillryggalägga på grund av den bristfälliga infrastrukturen. Bilvägar och mobilnät saknas på många platser.

De få som väl lyckas ta sig till sjukhusen möts av andra problem. Behandling av allvarlig malaria kräver ofta blodtransfusioner och läkemedel som är svåra att få tag på, vilket gör att priset skenar. Många har helt enkelt inte råd.

– Det finns inte längre något som kontrollerar malarian, det finns ingen prevention. Vi har sett en stadig ökning av antalet fall. Många har ingen tillgång alls till sjukvård vilket också innebär att många fall inte ens blir registrerade. Antalet sjuka och döda är därför troligtvis ännu högre än vad officiella siffror visar.

Barn drabbas hårdast

Enligt Monica Falk är det huvudsakligen barn som hon och kollegerna har behandlat för allvarlig malaria. Vuxna kan ha en viss immunitet mot sjukdomen vilket gör att unga, framför allt barn under fem år, drabbas hårdast. Uppskattningsvis dör 300 000 barn årligen till följd av sjukdomen.

– Det blev så tydligt när vi var i en by på landsbygden. Majoriteten av de nya gravarna var små. Det var hemskt att se för det blev så konkret, och det kändes hopplöst när man såg bybornas förtvivlan.

En annan sak som gjorde starkt intryck på Monica Falk var alla de barn som blev inlagda med allvarlig anemi. Det är en komplikation vid malaria som främst drabbar de allra minsta och kan vara livshotande om det inte behandlas.

– Vi kunde ge upp till sju blodtransfusioner på en dag. Så det är ingen tvekan om att detta är en livräddande intervention. Det var fantastiskt att se hur patienter som kom in i ett kritiskt tillstånd raskt var på bättringsvägen.

Läkare utan gränser har hittills i år behandlat 85 000 människor för sjukdomen. Man har trappat upp akutinsatsen i de värst drabbade områdena. Det räddar liv på kort sikt men är ingen lösning i det långa loppet. Monica Falk påpekar att man inte kan lösa en så omfattande kris på egen hand. Det krävs kraftsamling både från lokala myndigheter och andra internationella organisationer.