Den nioåriga flickan blev knuffad på idrottslektionen och föll så att hon fick armen under sig. En lärare följde henne till skolsköterskan som noga undersökte den då lite svullna armen. Flickan tyckte själv inte att hon hade så ont och skolsköterskan sa åt henne att återkomma en timme senare för ny bedömning.

Bortresta föräldrar

Skolsköterskan gav flickan ett stödförband och sa att hon inte trodde att det var någon allvarlig skada men att hon skulle åka till sjukhuset om det fortsatte att göra ont. Efter idrottslektionen bytte flickan om utan hjälp. En elevassistent som såg på märkte inte att flickan hade ont. Dagen efter var det heller ingen vuxen som uppfattade att nioåringen var smärtpåverkad. Men när de frågade henne sa hon att hon var det.

På kvällen den andra dagen såg mamman att hela underarmen var sned och svullen. En röntgenundersökning på sjukhuset visade på frakturer i underarmen

Mamman skrev ett klagomål till Socialstyrelsen som konstaterar att flickan inte fick den vård hennes tillstånd krävde.

Skolhälsovården saknar teknisk apparatur för att konstatera frakturer och skolsköterskan gjorde en noggrann undersökning, konstaterar Socialstyrelsen. Utifrån den och flickans egen uppgift att hon inte hade särskilt ont bedömde skolsköterskan att flickan inte hade brutit armen.

Skolsköterskan ansåg också att nioåringen var tillräckligt mogen att själv berätta hemma om hon blev sämre.

Förutom planerade besök har skolhälsovården flera spontana besök varje dag. I de flesta fall har eleverna ont någonstans. Att då alltid kontakta vårdnadshavarna är orimligt, skriver Socialstyrelsen i sitt beslut.

Rimligt agerande

Skolhälsovårdens personal har tystnadsplikt och skolsköterskan kunde därför inte heller fråga lärarna hur flickan mådde på eftermiddagen. Socialstyrelsen konstaterar att utifrån bedömningen att ingenting var brutet handlade skolsköterskan korrekt som lade ett stödförband och uppmanade flickan att söka sjukhusvård om det fortsatte att göra ont.