Upproren poppar upp som svampar runt om i landet. I förra veckan skrev vi om barnmorskorna i Varberg som hotar att byta arbetsgivare om de inte får högre lön och om erfarna specialistsjuksköterskor som flyr Akademiska sjukhuset i Uppsala av samma skäl. Samtidigt ansluter sig allt fler studenter runt om i landet till löneupproret "Våga vägra under 24 000". Senast i raden var biomedicinska analytikerstudenterna i Göteborg.

Näst på tur är sjuksköterskorna på hjärtkliniken på Gävle sjukhus. De 70 sjuksköterskorna är besvikna på lönesättningen och arbetsvillkoren. I praktiken handlar det om att sjuksköterskorna inte tänker jobba extrapass, däremot tar de beordrad övertid som dokumenteras skriftligen.

– Vi vill att behovet av personalen synliggörs, säger Ingela Stigenberg som är sjuksköterska på kliniken.

Hon förklarar att sjuksköterskorna på hjärtkliniken har stöd av de övriga sjuksköterskorna på sjukhuset.

Besvikna på arbetsgivaren

Vad gäller löneläget tar Ingela Stigenberg sig själv som exempel. Hon har jobbat i akutvården i 28 år varav de tre senaste åren som sjuksköterska. I dag har hon en lön på 21 550 kronor, en lön som inte är ovanlig bland hennes kolleger. Samtidigt erbjuds de nyanställda sjuksköterskorna en ingångslön på 22 000 kronor.

Hon poängterar att det här inte handlar om att de inte vill att de nyanställda ska få bra löner utan att det handlar om att de som redan jobbar på avdelningen ska få sina löner höjda.

– Vi är besvikna på arbetsgivaren som inte tar vara på sin personal bättre, säger hon.

Inget med facket att göra

Det här är ett spontant uppror som inte har något med facket att göra, poängterar Ingela Stigenberg.

– Vi stöttas av omkring 400 sjuksköterskor på sjukhuset. Vi hoppas att få med oss dem, samtidigt som var och en gör som den vill.

Gävleupproret har enligt Ingela Stigenberg inte inspirerats av 24 000-kronorsupproret på övriga platser i landet.

– Nej, det här är något som har pyrt länge, säger hon.

Inte unikt för Gävleborg

Eva Tjernström (S) som är landstingsråd i landstinget i Gävleborg vill inte ge några längre kommentarer om upproret utan hänvisar till de samverkansgrupper som finns.

– Jag förstår om personalen till och från tröttnar på arbetsvillkoren, men det är något som vi som enskilt landsting inte kan göra mycket åt. Det här är en fråga om kvinnors villkor i en skattefinansierad verksamhet och det är inte något unikt för vårt landsting, säger hon.