Den femåriga interventionsstudien omfattade 235 byar i distriktet Ahmednagar i mellersta Indien. Där var standarden på hälso- och sjukvården före studien extremt låg . Mer än hälften av invånarna lever under den indiska fattigdomsgränsen på motsvarande 110 kronor i månaden.

Födde hemma

Med de svenska mödra- och barnavårdscentralerna som inspiration fick den indiska organisationen Pravara Medical Trust, Landstinget i Östergötland och Hälsouniversitetet 2004 pengar av Sida för att starta projektet. Målet var att sätta upp nio fasta och fem mobila primärvårdscentraler som kunde serva de mest isolerade byarna.

385 indiska sjuksköterskor, läkare, laboratoriearbetare och socialarbetare anställdes och fick stöd av 235 frivilliga kvinnor som fungerade som lokala kontaktpersoner.

Tidigare skedde tre av fyra förlossningar i hemmet. Nära fem av 1 000 kvinnor dog i samband med förlossningen. 80 av 1 000 nyfödda dog före sin ettårsdag. På några få år förändrades inställningen till mödra- och barnhälsovård.

Publicerade resultat

År 2009 kom 63 procent av de nyfödda till en första kontroll före 16 veckors ålder, jämfört med 38 procent tre år tidigare. Under samma tid steg andelen sjukhusförlossningar från 40 till 74 procent. Andelen mödrar som dog i samband med graviditet och förlossning sjönk till knappt 1 av 1 000 och spädbarnsdödligheten stannade på 43 per 1 000 nyfödda.

Resultaten av interventionsstudien är publicerade i tidskriften Rural and Remote Health.

Fortsatt verksamhet

– Det är glädjande att man med relativt enkla medel, som mobila vårdcentraler, kunnat minska mortaliteten. Det lyckades tack vare att gravida och nyblivna mammor fick möjlighet att aktivt söka vård, säger barnmorskan Siw Alehagen, forskare i omvårdnad vid Linköpings universitet och en av studiens författare. 

Projektet är avslutat. Men trots bristen på trygg finansiering fortsätter tre av de mobila klinikerna och de fasta primärvårdsmottagningar med sin verksamhet.