Att skapa en säkerhetskultur och få cheferna med på tåget är just nu det viktigaste för att öka patientsäkerheten. Det var debattörerna på tidningen Dagens Samhälles debatt i förmiddags i Stockholm eniga om.

Förutom Vårdförbundets ordförande, Sineva Ribeiro, och Läkarförbundets ordförande, Marie Wedin, deltog även Thomas Tegenfeldt, sektionschef för hälso- och sjukvård på Sveriges kommuner och landsting, SKL, Care Safes vd Per Holmgren och patientsäkerhetsprofessorn Hans Rutberg i debatten.

Kulturen stort hinder

Thomas Tegenfeldt från SKL konstaterade att kulturen nog är det största hindret för en bättre patientsäkerhet.

– Vården är en trög, revirpräglad organisation – på gott och ont. Redan då jag gick läkarutbildningen satte vi patienten i centrum, och där har hon fått sitta utan att vi brytt oss, sa han och de andra debattörerna nickade.

Per Holmgren, vd för CareSafe, hävdade att Socialstyrelsens och SKL:s ineffektivitet är de största hindren och efterlyste reformering, medan Hans Rutberg, professor i patientsäkerhet, såg engagemang från sjukhuscheferna och insikt hos högsta ledningen som viktigast.

Ifrågasatte nollvisionen

En nollvision i vården är inte användbar i det verkliga arbetet tyckte Läkarförbundets ordförande Marie Wedin, medan Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro konstaterade att utan den hade dagens debatt aldrig ägt rum.

– Men vården måste bli tydligare med vad som ska mätas, hur resultaten ska återföras, och vad chefens uppdrag är. När det gällde nollvisionen i trafiken fick alla inblandade tänka till. Fler rondeller var ett av resultaten. Jag brukar fråga var rondellerna i vården finns, för personal och patienter, sa Sineva Ribeiro.

Statistik som bevis

Sineva Ribeiro brukar ha statistik med när hon träffar första linjens chefer, siffror på fallskador och infektioner.

– Skrämmande nog har de ingen aning om sina resultat för de får ingen återkoppling på de mätuppgifter de lämnar in, sa hon.

Marie Wedin efterlyste sakliga argument och sa att det gäller att få personalen att satsa på det de själva tror på.

– Vi ser problem om det inte är seriöst. Vi får inte mäta patientsäkerhet utifrån hur mycket användningen av handsprit ökat och annat fånigt, sa hon.

Enligt Hans Rutberg innebär systemtänkandet att den viktigaste frågan när det gäller patientsäkerhet försvinner. Nämligen den om den enskilda sjuksköterskans och läkarens kompetens.

– Inte anställer Sas ofärdiga piloter på sommaren när de ordinarie ska ha semester, sa han.

Marie Wedin höll med och efterlyste regelbunden fortbildning och drägliga arbetsförutsättningar med "dubbelkommando överallt".

På frågan om arbetsgivaren lägger för stort ansvar för patientsäkerhetsarbetet på individen svarade Thomas Tegenfeldt:

– Det är "golvet" som måste tvätta händerna, det hjälper inte om cheferna gör det.

Han tog också upp ledningarnas oförmåga att ta tag i personalproblem, till exempel när yrkesutövare brister i sin kompetens.

– Det är nåt som alla känner till men få törs säga något om. Det måste vi ta tag i.

Ingen tid för rast

Sineva Ribeiro betonade kunskapsbristen i dagens högteknologiska vård. Man drar ner på lärandetiden och man drar ner på tiden för överrapporteringar. Rasterna då många småproblem kunde diskuteras är borta och för de nya finns det ingen att fråga till råds.

Marie Wedin från Läkarförbundet höll med Sineva Ribeiro om att möjligheterna att diskutera med kolleger minskat avsevärt och att det är ett stort pris att betala i form av minskad patientsäkerhet.