– Vi och arbetsgivarna har inlett ett partsgemensamt arbete med att se över ersättningarna i det centrala arbetstidsavtalet. Det ska vara klart om ett år och ser vi inget bra resultat av det arbetet kommer vi att göra klart att vi inte ställer upp på långa avtal, säger Sineva Ribeiro till Vårdfokus.

Högst prioriterade frågan

Hon uttrycker det som att Vårdförbundet genom att inte säga upp löneavtalet ger arbetsgivarna en chans att göra något åt arbetstiderna. För just arbetstiderna är numera den högst prioriterade frågan bland medlemmarna.

– Vid de senaste tre kongresserna har de flesta motionerna handlat om arbetstider och vid alla medlemsmöten är det vikten av att orka ett helt arbetsliv som är den högst prioriterade frågan. Våra medlemmar har blivit mer medvetna om vad goda arbetsvillkor betyder, säger Sineva Ribeiro.

Ett förlängt avtal betyder fortsatt arbete kring arbetstider under fredsplikt. Vårdförbundets ordförande ser inte det som ett problem. Hon anser att det finns andra, och effektivare, påtryckningsmöjligheter än strejkvapnet.

– Om inte arbetsgivarna visar att de vill lösa arbetstidsfrågan ska vi tala om att långsiktiga avtal inte är hållbart. Dessutom kan även vi säga upp lokala arbetstidsmodeller och det försvårar för hela sjukvården eftersom det då inte finns något fungerande centralt arbetstidsavtal att falla tillbaka på, säger Sineva Ribeiro.

Lönekampen fortsätter

Fokuseringen på arbetstiderna innebär inte att kampen för höjda löner stannar upp, enligt ordföranden.

– Arbetet med en värderingsförändring för våra medlemmar fortsätter. Och där räcker det inte med avtal utan det krävs politiska insatser och en förståelse från allmänheten. Det är en genusfråga.

Förhoppningen med det partsgemensamma arbetet är att ersättningarna för nattarbete, jour och beredskap anpassas efter de krav som dagens sjukvård ställer. Att arbeta dygnets alla timmar måste värderas rätt, understryker Sineva Ribeiro.

– Det avtal som reglerar arbetets förläggning och ersättningarna är otroligt omodernt och gör det omöjligt för schemaläggande chefer att använda kunskapen när den bäst behövs. Nu krävs en ny syn på vår kunskap och en rätt värdering av den, annars orkar inte våra medlemsgrupper ett helt arbetsliv.