Ungdomar som skadar sig själva behöver inte må psykiskt dåligt

Var fjärde tonåring har någon gång skadat sig själv genom att rispa, sticka och skära sig på armarna eller dunka huvudet i väggen. Men bara en mindre del skadar sig regelbundet. Och långt ifrån alla dras med allvarliga psykiska problem.

Det visar en avhandling som nyligen lagts fram vid Lunds universitet av psykologen Jonas Bjärehed. Själv beskriver han självskadebeteende bland ungdomar som vår tids ”tonårssjuka”.

Under 1980-talet var det vanligt med ätstörningar bland tonåringar, vid förra sekelskiftet oroade unga kvinnor sin omgivning genom ständiga svimningar. Dagens unga oroar vuxna med att skada sig själva på olika sätt.

Enligt avhandlingen har cirka 25 procent av tonåringarna någon gång skadat sig själva. Det är en hög siffra. Men när svaren brutits ner visar det sig att det är en mindre andel som regelbundet skadar sig själva. Och det är få som skadar sig lika allvarligt som vuxna som får psykiatrisk vård på grund av självskadebeteende.

Jonas Bjärehed konstaterar att alla självskadande ungdomar inte ens mår psykist dåligt. I många fall är det snarare ett uttryck för ungdomars experimentlusta eller mindre allvarliga problem.

Men han påpekar att det ändå är viktigt att vuxenvärlden och vården är observant på självskador bland unga. Det kan bli en ond cirkel. Fortsätter beteendet kan det i sig leder till att personen mår sämre.