Landstingspolitikerna säger att de inte vill lägga sig i löneförhandlingar eftersom det är parternas sak att lösa. Men i Östergötland begränsar de verksamhetens chefer genom ett tidigare stopp för arbetstidsförkortningar.

– Jag förstår inte logiken – arbetstider är väl lika mycket en verksamhetsfråga som löner är. Politikerna tar ifrån cheferna de verktyg de har för att kunna lösa bemanningsbristen på sjukhuset, säger Patrizia Bjerkegren, ordförande för Vårdförbundets avdelning i Östergötland.

Akut sjuksköterskebrist

Som Vårdfokus tidigare berätta är bristen på sjuksköterskor på Linköpings universitetssjukhus just nu landstingets mest akuta problem. Tuffa arbetstider och hög arbetsbelastning har fått 70 procent av akutens sjuksköterskor att sluta under det senaste året. Men inte bara på akuten, utan också på neurologen, njurmedicin och på ortopeden är situationen svår.

Universitetssjukhusets ledning vill att verksamhetens chefer hittar en lösning och enligt Patrizia Bjerkegren har både verksamhetschefen och enhetschefen på akuten föreslagit att arbetstidsmodeller med kortare arbetstid ska återinföras.

– Jag tycker synd om cheferna, för de försöker att hitta lösningar. Men politikerna står fast vid ett beslut från 2009 som innebar stopp för alla arbetstidsmodeller. Att inte ha mandat att försöka lösa krisen upplevs som en stor frustration, säger hon.

Tagna på sängen

Enligt Patrizia Bjerkegren har den akuta bemanningskrisen tagit både landstingspolitiker och ledning på sängen. Många sjuksköterskor har lämnat landstinget och sökt sig till kommunerna eller till privata arbetsgivare. Andra söker sig från sjukhusets mest arbetstyngda kliniker till sådana som har rimligare arbetsvillkor.

– Man orkar med rotationsschema och skyhög belastning ett tag, men sedan tar det stopp, säger hon.

Vill höra verksamhetens förslag

Anita Jernberger (FP), landstingsråd i Östergötland och förste vice ordförande i landstingsstyrelsen, förklarar att belutet om att ta bort arbetstidsmodellerna togs i en tid då ekonomin var miserabel, som hon uttrycker det. 

– Då hade vi att välja mellan att ta bort arbetstidsmodellerna eller att varsla personal, säger hon. 

I dag är landstingets ekonomi bättre, men Anita Jernberger är för närvarande inte beredd att ompröva beslutet om arbetstidsmodeller. Däremot ser hon fram emot att få förslag på andra lösningar. 

– Samtidigt undrar jag om de har större belastning i Linköping än i Motala eller på Vrinnevisjukhuset – och vad det beror på i så fall. Det vore spännande att få kreativa förslag från verksamheten på vilka lösningar de ser. Det kanske finns andra sätt än att återinföra arbetstidsmodellerna, säger hon.