– Vi var helt enkelt tvungna att markera, säger Ragnhild Karlsson, vice ordförande i Vårdförbundet Östergötland.

Hon ger några exempel på hur det kan vara. En patient kan ha dött så att sjuksköterskan inte kan gå hem klockan fem utan måste stanna för att ta hand om situationen.

– Då anser vi att det är övertid, men arbetsgivaren att det är flex.

Det kan också vara så att en sjuksköterska behöver arbeta på rasten. När hon då begär övertid avslås det med hänvisning till att arbetet ska ske inom flextiden, trots att det är patientnära arbete. 

– Bara den mejlväxling sjuksköterskan måste ägna sig åt på sin arbetstid för att förklara varför hon har övertid kostar mer för arbetsgivaren än om de bara hade betalat ut övertidsersättningen, säger Ragnhild Karlsson.

Vårdförbundet har försökt föra diskussioner med arbetsgivaren om tolkningen av flexavtalet, men när inte ens mötet med högsta förhandlingschefen gav något sa man i fredags upp avtalet.

Kommer parterna inte överens under den tre månader långa uppsägningstid som nu börjat löpa träder kollektivavtalet in.

De sjuksköterskor som berörs är de som arbetar i kommunsjukvården, inte de i skola och LSS.

Förutom att övertid innebär mer pengar är det också ofta svårt för Vårdförbundets medlemmar att få ut flextiden som måste tas ut efter ett visst antal timmar.

– I praktiken betyder det att sjuksköterskorna får bjuda arbetsgivaren på tiden och det är inte acceptabelt, säger Ragnhild Karlsson.

Vårdfokus har sökt förhandlingschef Ulrika Wklund för en kommentar.