Starkt stöd för att omorganisera Vårdförbundet
Vårdförbundet ska omorganiseras och tre lokala ordföranden tror att det är nödvändigt för att öka närheten till medlemmarna.
– Om vi hade lagt lika mycket tid på medlemmarna som på organisationsfrågor de senaste åren kanske vi inte hade sett den här utvecklingen, säger Michelle Dobos Sandell, ordförande för Vårdförbundets avdelning i Kalmar.
Missnöje bland medlemmarna
Vårdförbundet tappar medlemmar och häromdagen presenterade förbundsstyrelsen två omorganisationsförslag för att vända utvecklingen. En enkät, som 1 500 medlemmar har svarat på, visar att de inte är nöjda med de resultat som förbundet uppnår i kollektivavtalsförhandlingar. Bara var tredje tycker att förbundet tillgodoser medlemsbehoven.
Ledordet i de båda förslagen är medlemsnära, och tre ordföranden som Vårdfokus har pratat med håller med om att närheten till medlemmarna är det allra viktigaste. Marita Tenggren, ordförande i Västra Götaland, tror på nätverk som ett sätt att öka både engagemang och medlemsvärde.
Osynliga förtroendevalda
– Medlemmarna tycker att de lokala förtroendevalda är osynliga i dag. Deras kunskap varierar, men de har också helt olika förutsättningar. Vi har förhållandevis få ombudsmän och få administratörer och det gör att förtroendevalda inte har tid att vara politiska ambassadörer, säger hon.
Undersökningen som har gjorts visar att Västra Götaland har relativt hög anslutningsgrad, men också många missnöjda medlemmar.
”Borde strejka mer”
– Enligt undersökningen är vi sämst i klassen. Jag vet att de tycker att vi driver lönefrågan för dåligt och att vi borde strejka mer, säger Marita Tenggren.
Michelle Dobos Sandell, som är ordförande för en liten avdelning, säger att hon inte möter något generellt missnöje bland sina medlemmar.
– Det vi får höra är att de lokalt förtroendevalda vill få tid för coachning och att medlemmarna vill att vi ska vara tillgängliga.
Ta vara på uppror
Avdelningen i Stockholm har en annan verklighet att förhålla sig till. Arbetsmarknaden är rörlig, det råder ingen arbetslöshet och privatiseringar är vanliga. Stockholm har 60 procents anslutningsgrad, men enligt undersökningen är de som är med förhållandevis nöjda.
– Här är man inte medlem av rädsla för att bli arbetslös utan för villkorsfrågornas skull. Vår stora utmaning är att ta vara på medlemmarnas engagemang, som vi har gjort med studenternas och med barnmorskornas uppror. Vi behöver den typen av medlemsaktivism och måste hitta vår roll som coacher och stöd både när det gäller ekonomi, lokaler och kunskap, säger Eva Nowak, ordförande i Stockholm.
Regionalt eller lokalt
I förbundsstyrelsens ena förslag vill styrelsen att de 21 avdelningarna minskas till mellan sex och tio stycken. I det andra förespråkas regionråd utan beslutsrätt och upp till 30 operativa styrelser. Marita Tenggren i Västra Götaland tycker att det vore barockt.
– Det skulle slå sönder allt vi har arbetat för de senaste 14 åren och försvåra för oss att möta arbetsgivaren som är en stor region. Här tas fler och fler beslut på regionnivå. Jag tror på förslaget med få stora regionavdelningar. Det skapar liknande förutsättningar för oss som arbetar lokalt, säger hon.
I motsats till Marita Tenggren tror Michelle Dobos Sandell på det förslag som förespråkar flera operativa styrelser. Men vilket förslag det än blir så blir det bra, menar hon.
– Bara vi går vidare sedan och koncentrerar oss på att möta medlemmarna, säger hon.
Ska vara lätt att få kontakt
Även Eva Nowak tror att vilket förslag som än tas av kongressen blir bra.
– Huvudsaken för medlemmarna är att de lätt får kontakt med oss förtroendevalda. Kan vi inte möta deras behov kommer vi inte att finnas i framtiden. Medlemsnära behöver inte betyda geografiskt nära, utan nära genom telefonmöten eller nätverksgrupper över webben.