Eldsjälen i samarbetet mellan Linköping och Lviv i Ukraina är barnmorskan Galina Tol-Fakkar från Linköping, som har sina rötter i Ukraina.

– Ukraina är ett land där dödligheten är hög bland vuxna kvinnor och barn, tuberkulosen utbredd och hiv-smittan störst bland de före detta Sovjetstaterna. Jag har bott i Sverige i 27 år, men kommer därifrån.

Kramper och andningssvårigheter

Vid ett besök hos släktingar fick Galina Tol-Fakkar veta att 70 procent av de nyfödda drabbas av kramper, apati, sväljnings- eller andningssvårigheter.

– Som barnmorska kunde jag inte se bort. Jag kontaktade regionsjukhuset i Lviv och frågade om de var intresserade av ett samarbete. Det var där jag gjorde min praktik då jag utbildade mig till barnmorska för 44 år sedan.

Galina Tol-Fakkar

Galina Tol-Fakkar frågade kvinnokliniken och förlossningen på Universitetssjukhuset i Linköping och Vårdförbundets avdelning Östergötland om de var intresserade av ett samarbete. Alla svarade ja.

Fick utbildning i Linköping

2009 kom två barnmorskor från Lviv på studiebesök och fick se hur en välfungerande förlossningsvård kan se ut. De fick gå bredvid och fick se hur svenska barnmorskor jobbar. Allt var nytt för dem. Året därpå kom de igen och fick kunskaper om svensk obstetrik. Två barnmorskor ansvariga för ctg-utbildning utbildade dem i tolkning av ctg-kurvor.

– Barnmorskorna bodde hos oss. Vårdförbundet finansierade deras resor. Vi pratade nästan dygnet runt. De ville veta allt om Vårdförbundet, om fackliga organisationer i Sverige och framför allt om förlossningar.

Skickade utrustning

Även två läkare från Lviv kom till Linköping två gånger, de måste vara med på tåget eftersom sjuksköterskor och barnmorskor inte har så starkt ställning i sjukvården i Ukraina.

– Jag översatte våra regler och pm till dem, de har förstått hur mycket och vad de måste göra för att förbättra vården för kvinnor och barn. Sedan var vi fem styrelseledamöter från Vårdförbundet Östergötland som åkte på ett givande och lärorikt studiebesök på kvinnokliniken i Lviv, berättar Galina Tol-Fakkar.

När förlossningskliniken i Linköping köpte nya ctg-apparater frågade hon om man kunde skicka de gamla till kollegerna i Lviv.

Vårdförbundet bekostade transporten som först stoppades i tre dygn vid gränsen. Därefter tog all pappersexercis tre månader. Men nu är apparaturen på plats sedan ett tag och i september var Galina Tol-Fakkar där och träffade de stolta och lyckliga barnmorskorna.

Behöver förebilder

– De vill att världen ska veta att de kämpar för en värdig vård. Nu anser de att de inte kan klara sig utan apparaterna som har fått frekvensen fosterasfyxi att minska.

Vilken hjälp behöver de mer?

– De behöver en förebild. Modern utbildning och kunskap är vad de saknar mest och viktigast är att mobilisera deras egen kraft. Med exemplet från Linköping vet de vart de ska och vad de måste göra. Vid mitt besök i september pratade vi om att jag kanske kunde ha praktiska övningar med läkare och barnmorskor i att hantera akuta situationer så att alla vet sin roll. Annars har de behov av det mesta. Varje månad samlar personalen in pengar och kommer överens om vad av det de behöver som ska prioriteras. Ska de köpa nya droppräknare, mediciner eller renovera förlossningslokalerna?