Vårdfokus har tidigare i dag berättat om att Riksrevisionen riktar skarp kritik mot kvalitetsregistren. Deras slutsats är att de är arbetskrävande, kostsamma och att det är tveksamt om de bidrar till att höja kvaliteten i vården.

– Men vi har ett starkt behov av att kunna mäta att de insatser som vi gör i vården skapar värde, att inte bara följa de ekonomiska resultaten, säger Lisbeth Löpare Johansson, vårdstrateg på Vårdförbundet.

Många goda exempel

Hon menar att det finns många exempel på hur registren används för att höja kvaliteten i vården, det gäller bland annat Senior alert, palliativregistret och registret för beteendemässiga och psykiska symtom vid demens, BPSD.

I Riksrevisionens rapport sägs också att det finns många goda exempel på hur vården med hjälp av uppgifter från kvalitetsregister kunnat utveckla behandlingar och ta bort metoder och produkter som har sämre resultat, men att det finns många problem.

Riksrevisionen anser att problemen med att kvalitetsregistren bidrar till ökad administration i vården har underskattats, liksom problemet att vårdenheterna inte ser att uppgifterna som finns i registren är användbara för lokalt kvalitetsarbete.

Alltför läkardominerade

Dessutom pekar de på att registren är allt för styrda uppifrån och att många register är läkardominerade. En kartläggning visar att av 92 register innehöll bara 27 omvårdnadsvariabler.

– Historiskt är ju registren utformade av läkare och fokuserade på diagnoser, att det nu ändå växer fram andra register som stödjer verksamhetsutvecklingen är viktigt och registren måste utveckla omvårdnadsvariabler, säger Lisbeth Löpare Johansson.

Felaktiga styrsignaler

Riksrevisionen är också bekymrad över kopplingen till prestationsersättningar. Stimulansmedel gör visserligen att fler registrerar, men styrsignalen kan leda till oönskade bieffekter. Ett exempel är från primärvården där en registrering av patient i ett demensregister betalas med 3 000 kronor, medan läkemedelsgenomgång bara ersätts med 800 kronor. Eftersom en läkemedelsgenomgång tar mer tid ger det konstiga signaler om vad som ska prioriteras.

– Jag håller med om att stimulansmedel har en baksida. Om drivkraften blir att få pengar och inte driva kvalitetsutveckling är det inte hållbart och främjar inte engagemang, säger Lisbeth Löpare Johansson.

Behövs bättre system

Hon har också förståelse för att många som arbetar inom vården ser kvalitetsregistren som betungande.

– Men i stället för att kasta ut dem behöver vi bland annat få bättre system som minskar den administrativa bördan. Och personalen måste ges tid till det här arbetet, säger hon.