Både fackförbund och arbetsgivare har börjat säga att politikerna måste ta ett större ansvar för lönebildningen när stora grupper behöver omvärderas. Nu visar det sig att det är en hållning som har stöd hos jämställdhetsministern, folkpartisten Maria Arnholm, som precis har arbetat sin andra vecka. Politiker är en del av arbetsmarknadens parter och både kan och bör blanda sig i, anser hon.

– Löneorättvisorna har varit ett problem sedan urminnes tider och ingen är nöjd med utvecklingen. Det kommer att ta tid att ändra på, men jag tror att politiker måste bidra mer till det. Jämställdhetsfrågor handlar om så mycket mer, om uttag av föräldraförsäkringen och våld mot kvinnor till exempel – men det vi har talat minst om är de orättvisa lönerna. Trots att det är en grundläggande rättighet för varje individ att kunna försörja sig själv.

Finns det en strukturell värdediskriminering av kvinnors lönearbete i Sverige?

– Absolut! Det ser man tydligt när man studerar statistiken, som bland annat visar att det skiljer 3,6 miljoner i livsinkomst mellan en man och en kvinna med genomsnittliga löner. När jag ser sådant blir det väldigt slående att diskrimineringen finns.

Vad vill du göra för att ändra på det?

– Jag ser lönefrågan som den viktigaste jämställdhetsfrågan just nu och ett sätt för mig att sätta fokus på den är att börja prata om lönediskrimineringen. Det finns säkert verktyg, men jag är för ny för att kunna peka ut dem ännu. När det gäller lärarna tog riksdagen beslut om karriärlöner – jag säger inte att det är rätt väg för Vårdförbundets medlemmar, men det är ett exempel på att det finns verktyg för politiker att påverka löneutvecklingen.

Har Vårdförbundets medlemmar för låga löner?

– Som minister kan jag inte uttala mig om enskilda grupper, som du vet. Men jag förstår att sjuksköterskorna strider för högre löner.