Vårdförbundets senaste drag var väntat eftersom man tidigare sagt att avtalet skulle sägas upp om de senaste stora förändringarna av vården i Skåne blir av.

I fredags fattade Region Skåne det kritiserade beslutet att flytta och stänga olika verksamheter, utan att först ha presenterat en risk- och konsekvensanalys.

I går markerade Vårdförbundet sitt missnöje genom att lämna in  två så kallade 6:6a-anmälningar till Arbetsmiljöverket.  Den ena handlar om att sjukhuset i Landskrona ska göras om till ett ögonsjukhus, den andra om de stora planerade ommöbleringarna av sjukhusens elektiva operationsverksamheter.

I dag gick förbundets styrelse i Skåne ett steg längre och tog formellt beslut om att säga upp samverkansavtalet med regionen.

– Vi vill att dialogen med arbetsgivaren ska fungera, men de är inte intresserade, säger Susi Nilsson, vice avdelningsordförande för Vårdförbundet i Skåne.

Går tillbaka till MBL 

Tanken med ett samverkansavtal är att ge personalen, via facket, insyn och möjlighet att påverka och reagera i tid på tänkta förändringar av verksamheter.

Uppsägningstiden är tre månader. Efter det går parterna tillbaka till att förhandla via MBL, medbestämmandelagen, som inte är lika effektiv. Susi Nilsson tycker att det är ett gammaldags sätt att sköta dialogen på.

– Nu blir det mycket mer parallellt pappersarbete, istället för att vi talar med varandra.

"Arbetsgivaren vill inte samverka"

Susi Nilsson anser att regionens agerande strider mot det centrala avtal kallat FAS 05,  som förutsätter att båda parter vill samverka med varandra.

– Avtalen är det inget fel på, utan viljan.

Frågan är vad som händer nu. Detta är andra gången som Vårdförbundet säger upp samverkansavtalet med Region Skåne. Förra gången var i samband med att de stora sjukhusen i Malmö och Lund slogs samman till Skånes universitetssjukhus. I det nya avtal som tecknades 2010 finns egentligen alla de skrivningar med som Vårdförbundet eftersträvar.

Något svar finns inte på frågan.

– Men detta är det enda sätt vi har för att visa vårt missnöje och vår frustration över att ständigt bli överkörda. Vi tror att arbetsgivaren har nytta av att lyssna på oss som organisation. Besluten blir bättre om såväl fack som medlemmar är involverade från början. Uppenbarligen inser man inte detta inom den regionala ledningen, säger Susi Nilsson.