För många människor är det fortfarande skambelagt att prata om sitt dåliga mående. En ny studie från Hjärnkoll visar att 75 procent hemlighåller sina psykiska problem för familj, vänner, arbetsgivare och vården.

Mer än varannan uppger att andra människor som känner till deras psykiska problem har tagit avstånd från dem och nästan lika många känner sig orättvist behandlade när de söker hjälp från hälso– och sjukvården. Rädslan för omgivningens reaktioner får stora konsekvenser för de drabbade som exempelvis låter bli att söka ett jobb eller avstår från att inleda en relation med någon.

Vården missar äldre

Resultaten förvånar inte Kristina Hesslund, ordförande i Riksföreningen för distriktssköterskor.

– Det är mycket lättare att säga att man har ont i ett knä än att man har ont psykiskt, säger hon.

Här har distriktssköterskor en viktig roll eftersom de träffar sina patienter regelbundet och bygger upp ett förtroende.

– De kanske kommer till oss för att lägga om ett sår. Om vi då märker att något inte är bra gäller det att fånga upp det och fråga: "Hur mår du egentligen? Vad är det som inte är bra?", säger Kristina Hesslund.

Hon tror att vården framför allt missar många äldre.

– Min känsla är att 80–talister har lättare att komma in och säga "jag mår dåligt". De söker hjälp och de vill ha hjälp, medan tidigare generationer inte riktigt vågar tala om det på samma sätt.

Se de små tecknen

Genom att ha en tillåtande miljö och visa att man verkligen är intresserad av det patienten talar om, ökar chansen att de vågar berätta. Som distriktssköterska gäller det också att vara uppmärksam på små saker, små förändringar som visar att det är något som inte stämmer.

– Jag tror att vi ofta är de som ser detta först. Patienten har tidigare varit hos läkaren men hos distriktssköterskan vågar man berätta hur det verkligen är, säger Kristina Hesslund.

Resultaten bekräftas i tidigare studier

Hjärnkolls diskrimineringsstudie är gjord av Centrum för evidensbaserade psykosociala insatser. Studien omfattar 210 personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa som har varit i kontakt med den psykiatriska vården eller kommunala psykiatrin i Skåne. Intervjufrågorna omfattar deras erfarenheter av diskriminering under de senaste två åren. Resultatet överensstämmer med tidigare studier i andra län.