I flera artiklar har Vårdfokus rapporterat om att hemsjukvården inte har tillgång till journalerna sedan landstingen lämnade över ansvaret till kommunerna. Runt om i landet har det inneburit att vårdpersonal har tvingats ta till olika nödlösningar, till exempel att ställa fram särskilda datorer som har tillgång till landstingets journalsystem och som personalen får turas om att använda. Eller att man får ringa vissa utvalda personer som har behörighet och be dem om hjälp.

Samarbetet splittras upp

Tora Campbell-Chiru är överläkare på Blekingesjukhusets palliativa enhet. Fram till årsskiftet hade sjukhuset ett välfungerande samarbete med hemsjukvården men efter att den gick över i kommunernas regi ägnar både hon och personalen inom kommunerna mycket tid åt att leta rätt på information som de inte har tillgång till.

– Inte nog med att vi har två olika huvudmän, vi kan inte ens läsa varandras anteckningar längre, säger hon.

Inom den specialiserade palliativa hemsjukvården behöver man hålla varandra uppdaterade hela tiden även kring dagliga saker som till exempel om patienten har varit uppe och gått eller om den nya smärtstillande medicinen verkar hjälpa.

– Alla småsaker som sker när sjuksköterskan är ute på sina besök vill jag kunna ta del av, säger Tora Campbell-Chiru.

Istället för att snabbt kunna ta fram uppgifterna själv sitter båda parter och ringer varandra, vilket både tar tid och kraft från annat. Nyligen tog det en hel dag innan Tora Campbell-Chiru lyckades navigera förbi telefonsvarare och matcha telefontider så att hon fick den information hon behövde.

Hemsjukvården speciell verksamhet

Tora Campbell-Chiru ifrågasätter om den specialiserade hemsjukvården ska ha olika huvudmän överhuvudtaget och har påtalat problemen uppåt.

– Jag undrar om landstinget inte riktigt förstod vilken typ av patienter vi har och vilken information vi behöver ha om dem. Man kanske trodde att detta är en verksamhet där det inte händer så mycket, men det är tvärtom. I den specialiserade palliativa hemsjukvården har vi personal som jobbar dygnet runt och patienter med stora behov där det händer saker hela tiden, både medicinskt och psykosocialt, säger hon.