Ania Willman, som är ordförande i SSF och professor i vårdvetenskap, riktar skarp kritik mot "köp- och säljsystemet" inom sjukvården. Det leder till att svaga patientgrupper kommer i kläm och att personalen hamnar i konflikt med sin etiska kod, menar hon.

– Sjukvården består inte enbart av mätbara resultat. De som arbetar i vården gör det för att de vill bota, lindra lidande eller bistå till en värdig död.

Hur blev det så här?

På ett av Almedalens många seminarier där vården som marknad diskuteras deltog Ania Willman tillsammans med Maciej Zaremba, ekonomen Klas Eklund och docenten i statsvetenskap Paula Blomqvist.

Seminariet hade rubriken "när vården blev marknad – vem beslutade vad" och anordnades av Samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola.

Både Klas Eklund och Paula Blomqvist gav en historisk bakgrund till hur det gick till när NPM, New public management, infördes i Sverige under 1980-talet.

New public management

– Att NPM blev så populärt i Sverige berodde på välfärdsstatens kris. Frågan gällde hur de skenande kostnaderna i den svenska sjukvården skulle hejdas och hur välfärdsstaten skulle moderniseras, förklarade Paula Blomqvist.

NPM var en idé som inte bara kom från ett enda håll, utan alla pratade om effektivitet, styrsystem och förnyelse och många brann för de nya idéerna.

Klas Eklund, som på den tiden arbetade för Socialdemokraterna i Finansdepartementet, riktade kritik mot Zarembas artiklar som han menade innehöll allt för många "anekdoter" och frågade vad alternativet egentligen var.

– Det fanns goda skäl till att förändringarna genomfördes och jag är övertygad om att hade vi levt kvar i det gamla systemet hade det varit mycket värre i dag, sade Klas Eklund.

Risk för korruption

Maciej Zaremba svarade att han aldrig har påstått att det var bättre förr, men sade att problemet med dagens system är att det mäter produktivitet, inte effektivitet och att det finns stora risker för att det korrumperar professionen.

– Det måste finnas andra alternativ. Sjukvården måste inte vara antingen en kasern eller en butik.

Och Ania Willman stöttade den bild Maciej Zaremba gav av problemen med prissättningen av sjukvården.

– Det är stor risk för att andra värden kommer till korta när man bara ser till det som går att mäta. Jag har samma anekdoter att berätta som Maciej Zaremba gör i sina artiklar. Det är så här det går till i vården och det behöver lyftas upp till debatt, sade hon.

Skarp kritik mot Hägglund

Ania Willman riktade skarp kritik mot socialminister Göran Hägglund.

– Han är ansvarig minister, men visar gång på gång att han saknar en vision för den svenska sjukvården genom att ständigt hänvisa till kommuner och landsting.

Ania Willman kritiserade också att styrsystemen har utarbetats av nationalekonomer, utan att vårdens professioner har varit tillfrågade.

– Vi är inte ens betrodda att bedöma hur lång tid omvårdnaden får ta, utan alla behov ska mätas, kontrolleras och standardiseras.

Hennes inlägg följdes av debattens längsta och varmaste applåd.

Hela seminariet spelades in och kommer att kunna ses på Samtidshistoriska institutets webbplats www.sh.se/shi