Vissa skillnader i villkor mellan landstingen är naturliga eftersom hälso- och sjukvården framför allt styrs från den regionala nivån, konstaterar utredaren, men det är varken rimligt eller acceptabelt att medicinsk kvalitet och medicinska resultat skiljer sig så mycket landstingen emellan som i dag.

Diskutera attityder

Markanta och långvariga skillnader i vårdresultat och ojämlikhet som drabbar vissa grupper eller individer är inte bara oförenliga med målen i hälso- och sjukvården utan riskerar också att urholka förtroendet.

"Skillnaderna kan med visst fog liknas vid ett lotteri: om du har turen att höra till "rätt" vårdcentral eller hamna på "rätt" specialistmottagning kan det innebära bättre behandlingsresultat", skriver Johan Assarsson.

Han konstaterar att flera experter har visat att hälso- och sjukvården riskerar att förstärka ojämlikhet på grund av kön eller socioekonomisk bakgrund snarare än att jämna ut den. För att rätta till det föreslår han mer egenuppföljning på varje enskild vårdenhet och gemensamma diskussioner kring resultat och attityder för att bryta invanda mönster och ändra förhållningssätt.

Arbeta inkluderande

Utredaren anser också att frågor om jämlik vård, diskriminering och hur vårdpersonal kan arbeta för bättre resultat bör ingå i grundutbildningarna till yrken inom hälso- och sjukvården.

Han anser att för att verksamheter ska kunna arbeta inkluderande och på ett sätt som möter fler människors behov krävs det både utrymme för alternativa eller kompletterande lösningar i klinikens eller mottagningens uppdrag och att verksamheten får ersättning för sådana lösningar.

"Många av de system som utvecklas inom hälso- och sjukvården kan ses som konstruerade för att främja effektivitet inom organisationen men inte alltid för att möta de mångfasetterade behov och förutsättningar som finns", skriver han.

Nio konkreta förslag

  • Förutom förslagen om egenuppföljning och undervisning i jämlik vård under utbildningarna föreslår utredningen också:
  • En ny hälso- och sjukvårdslagstiftning från 2015.
  • Att brister och medicinska skillnader som framgår i öppna jämförelser och nationella utvärderingar i högre grad än i dag används för tillsynsinsatser.
  • Bättre möjlighet för patienterna att ta del av den information som finns om kvalitet och medicinska resultat.
  • Ökad valfrihet i öppenvård för att skynda på utjämningen av oacceptabla skillnader mellan landstingen.
  • Att verktyg som underlättar kommunikation mellan patient och personal används för patientgrupper som annars riskerar att förfördelas.
  • Att Inspektionen för vård och omsorg får i uppdrag att utveckla system för att aggregera, analysera, sammanställa och återföra erfarenheter från bland annat anmälnings- och klagomålsärenden.
  • Att patientnämndernas erfarenheter tas till vara i större utsträckning vid styrning och ledning.