Det hävdade FN:s sändebud för hiv/aidsfrågor i Östeuropa och Centralasien, Michel Kazatchine, när han talade på den internationella sjuksköterskekongressen som just nu pågår i Melbourne i Australien.

Det är långt till att FN:s stolta milleniemål ska vara uppnådda 2015, men en bit på vägen har man kommit. När Michel Kazatchine ska berätta för sjuksköterskorna från världens alla hörn om vad som kommer härnäst, efter milleniemålen, blir det mest en mumlande ursäkt.

Han är en läkare som har jobbat med hivfrågor en stor del av sitt liv och är allvarligt bekymrad. Förhandlingar om vad som ska hända efter 2015 drar ut på tiden och mer pengar behövs. Och idéer. Och engagemang på alla fronter.

Sedan riktlinjerna för milleniemålen drogs upp har också förhållandena ändrats. Tidigare fattiga länder som Indien, Kina och Ryssland har fått en allt starkare medelklass och nu är det där som skillnaderna ökar mest mellan fattig och rik.

Även var faran för hiv lurar som värst har ändrat sig. Nu bedömer han att risken är som störst bland marginaliserade grupper, som drogberoende och personer i sexindustrin.

Alltså stånkar Michel Kazatchine, även om det finns hopp för hivsmittade i dag.

Men vanliga människors hederliga ilska över att inte få vård när de behöver ger honom hopp. Folkrörelser som går ut på gator och torg och kräver rätt till hälsa har lyckats med något som de tröga FN-organen har haft svårt att uppnå: politiker världen över pratar hälsa. Alltid en start när nya visioner är som mest behövda.