Som forskare på universitetet i Canberra vill de att sjuksköterskor ska höja sina röster och ifrågasätta mer – även sig själva.

Ni pratar om att en bra sjuksköterska måste våga diskutera de svåra obekväma frågorna. Kan ni ge exempel på svåra frågor som dagens sjuksköterskor borde fördjupa sig i?

Gylo Hercelinskyj: Diagnoser och hur de påverkar oss i vårt arbete som sjuksköterskor. Jag tror att vi  kan begränsas av diagnoserna i mötet med patienterna. Diagnoser kan göra att vi ser på olika individer på samma sätt. Hur påverkar det omvårdnaden? Diagnoser är något vi använder oss av, så är det. Men det kräver ett medvetet förhållningssätt. Detta är särskilt viktigt inom psykiatrin.

Daniel Nicholls: Ett annat exempel är patientfokuserad vård. Trots att vården utgår från patienten har jag mina egna värderingar, min utbildning och min kunskap med mig i mötet med en patient och det är viktigt att fundera kring hur det präglar mitt bemötande och agerande. Vet jag verkligen vad patienten tycker är god omvårdnad? Eller utgår jag framför allt från mina egna värderingar? Och vad händer om mina medicinska kunskaper och min syn på god omvårdnad krockar med vad patienten tycker är god vård? Detta är exempel på svåra frågor som är viktiga att ställa till sig själv.

Och om jag inte kommer fram till något svar?

Daniel Nicholls:  Låt frågan finnas där. Var bekväm med att det inte finns något rätt och fel eller bra och dåligt. Genom att utmana dig själv med svåra frågor blir du ändå medveten om det som finns under ytan och påverkar dig i ditt arbete.

Varför är det viktigt att ifrågasätta?

Gylo Hercelinskyj: Om vi inte ifrågasätter vårt arbete kan vi fastna i dåliga rutiner. Och blir vi mer medvetna om vilka vi är och hur vi agerar och bemöter andra människor blir vi bättre sjuksköterskor.