Säkert är det inte fel på dina råd heller. Det är helt enkelt bara hopplöst att vinna matchen mot den mänskliga hjärnan. Den kommer att göra allt för att kroppen ska få återta och bibehålla sin vikt.

Ständig kamp

Känns det igen? Kampen mot kroppen och hjärnans sluga signaler: du riskerar att svälta, bäst att bunkra. Det är inte nytt. Under lång tid har forskare kunnat visa att det finns biologiska förklaringar till fetma.

Numera kan man även bevisa att det genetiska arvet påverkar, i det nya forskningsområdet epigenetik, som inte minst Vårdfokus har skrivit om (se länk till höger).

Svårt få folk att röra på sig

Det här borde gå att ordna genom att få upp folk på fötterna och helt enkelt röra sig mer. Men professor Joe Proietto, en av de ledande experterna i Australien på fetma, punkterar fullständigt den möjligheten när han presenterar forskning på den internationella sjuksköterskekongressen som just nu pågår i Melbourne i Australien.

Hans poäng är att människor till sist väljer den lätta vägen. Och ser man på: av dem som just har lyssnat till seminariet väljer hälften lite fnissande att gå i trapporna när de ska upp till första våningen i kongresshallen. Men upp till andra våningen är det fullt i rulltrappan igen.

Foto: Kicki Engström HöjerHur stor påverkan på lärarnas vikt har träningen för det årliga stafettloppet för tio högskolors kollegier i Melbourne? Foto: Kicki Engström Höjer

Vad är då lösningen?

Joe Proietto har ägnat större delen av sitt liv åt att forska om fetma, dess påverkan och orsaker. Hans slutsats är att det enda fungerande är att förebygga – och ge människor jämlika förhållanden. När kroppen väl har utvecklat fetma är hoppet förlorat, anser han. Då återstår bara kirurgi och medicinering. Goda argument för att ge sjuksköterskor möjlighet att arbeta förebyggande med hälsa – på riktigt, inte bara i fina policys.