Ambulansen larmade ut till en orkeslös man som hade mått illa, kräkts och varit febrig i några dagar. Två veckor tidigare hade mannen opererats i huden på vänster lår.

På sjuksköterskans fråga svarade patienten att han var helt frisk och inte åt några mediciner. Det var influensa- och vinterkräksjuktider och ambulanssjuksköterskan bedömde att symtomen stämde med maginfluensa. Mannens höga puls tolkade han som ett resultat av feber, oro och den påfrestning kräkningarna innebar.

Stafylokockinfektion

Sjuksköterskan erbjöd patienten skjuts till sjukhuset flera gånger men förklarade samtidigt att hans symtom orsakades av ett virus och att det inte fanns någon direkt behandling. Mannen bestämde sig för att stanna hemma men samma kväll hade hans ögonvitor börjat gulna. Han kräktes blod, hade blod i urinen och i avföringen.

Dagen därpå sökte han vård på en vårdcentral. Därifrån skickades han med ambulans till sjukhuset där han intensivvårdades för blodförgiftning och organsvikt orsakad av en stafylokockinfektion i operationssåret.

I en anmälan till Socialstyrelsen skriver mannen att han beslutade sig för
att bli kvar hemma. Men han menar att han egentligen var för sjuk för att ta ett sådant beslut.

Både överläkaren och verksamhetschefen vid sjukhusets Ambulans – och prehospitala akutsjukvård skriver i sina yttranden att sjuksköterskan inte hade använt de bedömningsinstrument och följt de behandlingsrutiner som gäller för ambulanssjukvården. Trots att patienten var högfebril, hade hög puls och var något lågt syresatt noterades inte viktiga vitalparametrar som andningsfrekvens och blodtryck.

Brast i handläggning

Att bedöma illamående, kräkningar och buksmärtor är dokumenterat svårt även för en erfaren läkare, men någon sådan kontakt togs aldrig, vilket enligt Socialstyrelsen borde ha gjorts.

(Dnr 9.2-43153/2012)