Sjuksköterskor i Hong Kong, Irland, Israel, Italien och USA ingick i undersökningen, som publiceras i kommande numret av International Nursing Review.

De fick tre olika hypotetiska scenarier om döendet presenterade för sig. Frågan gällde vad de skulle göra för en patient respektive sina föräldrar och sig själva i palliativt skede.

Svårast när patienten inte  kan bestämma

Två faktorer påverkade sjuksköterskornas ställningstagande: att de inte hade kännedom om hur patienten själv ville ha det, om han eller hon hade några särskilda önskemål, och sjuksköterskans plikt och skyldighet gentemot patienten. Det svåraste beslutet var när patienten av något skäl inte själv kunde säga hur han eller hon ville ha det, eftersom beslutet då måste tas av familjen och vårdpersonalen.

Det första scenariet handlade om en 84-årig manlig patient med alzheimer som hade en gastrointestinal blödning. Han var i chock och skulle sannolikt dö om ingenting gjordes. I det andra scenariot var den gamle mannen sjuksköterskans pappa och i det tredje skulle sjuksköterskan föreställa sig att hon själv var i den gamle mannens situation.

Hjärtlungräddning prio ett

Sjuksköterskorna fick frågan om de ville använda hjärt-lungräddning respektive sond om det behövdes.

Sjuksköterskor från alla länder ville använda hjärtlungräddning i alla de tre scenarierna, men andelen varierade. Bland dem från Hong Kong svarade 55 procent ja, medan hela 85 procent i USA sa ja. Ställningstagandena gällde både patienten, föräldern och dem själva.

De flesta sjuksköterskorna ville att både patienten och föräldern skulle sondmatas, men när det gällde dem själva var andelen i Italien 25 procent, jämfört med 48 procent för föräldern. Bland sjuksköterskorna i Hong Kong ville 34 procent själva bli sondmatade, medan 65 procent önskade att föräldern skulle få näring via sond.

Studien leddes av Joyce Fitzpatrick, amerikansk forskare och sjuksköterska.