Sexton vuxna personer, 29 till 65 år, som hade haft insulinpump i fem till nio år intervjuades om hur de upplevde pumpen och vad den innebar i det dagliga livet.

En del av patienterna hade en generellt positiv syn på behandlingen, andra pendlade mellan att vara positiva och negativa och en tredje grupp var övervägande negativa.

Livet normaliserades

Någon beskrev att ha insulinpump som "mitt första steg till en bättre egenvård" och någon tyckte att pumpen gav frihet och flexibilitet. Den upplevdes som en livlina som gav den diabetessjuke mer makt över sin egen situation, ökad självständighet och gjorde att livet blev mer normalt.

Å andra sidan uppfattades den som en boja som skapade ett beroende av tekniken och orsakade en känsla av att vara stigmatiserad och tyngd sjukdomen.

En intervjuperson beskrev insulinpumpen som krånglig: "Jag tycker det är snyggt med en klänning som är figursydd, men det är väldigt krångligt med pump. Hemma plockar jag ofta upp den i behån så att jag har tre bröst."

Ingen koppling till blodsockernivån

Hur de såg på behandlingen hade ingen koppling till om blodsockervärdet höll sig på en bra nivå eller inte. Detta ser forskarna som en indikation på att hälsa inte kan mätas utifrån enbart medicinska undersökningsmetoder. För att få en mer komplett bild av personens hälsa och livskvalitet krävs att både individens egna upplevelser, medicinska parametrar och hälsoenkäter analyseras.

Diabetessjuksköterskan Anna Garmo, som har varit huvudansvarig för studien, betonar att vårdpersonal måste förstå hur insulinpumpen påverkar patienten och dennes dagliga liv. Hon ser studien som en möjlig vägledning och ett underlag för diabetessjuksköterskor och läkare i mötet med patienter.