– Jag förstod att det skulle hända något förr eller senare då mava lades ner, säger Pia Borgudd, förut avdelningschef på mava och sjuksköterska.

Som Vårdfokus berättade i går lades mava på Akademiska sjukhuset ner i början av året och de patienter som tidigare vårdats på den avdelningen fördelas sedan dess mellan en internmedicinsk och en lungmedicinsk vårdavdelning.

Vädjade om inspektion

För en tid sedan fick en patient med hypokalemi, som vårdades utan telemetri på en av de två avdelningarna, hjärtstopp efter sex timmar.  Överläkaren skrev då till Socialstyrelsen och vädjade om en inspektion. Ersättningsavdelningarna har inte har rätt profil eller kompetens att vårda akutsjuka patienter, skrev överläkaren.

– Våra patienter var multisjuka, de kom till oss direkt från akuten, ofta med svikt i flera organ. Vi hade specialistkompetens och hade arbetat länge med ett systematiskt akutvårdstänk, ett arbetssätt som handlar om att alltid ligga ett steg före för att ha kontroll och vara beredd på att snabbt upptäcka om något stöter till. Men det brydde man sig inte om, säger Pia Borgudd.

Valde att sluta

Enligt henne har budskapet varit att 16 miljoner kronor kan sparas på att lägga ner mava. Men själv fick hon aldrig se någon beräkning av hur det skulle ske. Pia Borgudd valde att säga upp sig när avdelningen lades ner, flyttade till Stockholm och börjar ett nytt chefsjobb på S:t Görans sjukhus.

– Man har skött personalen otroligt dåligt. Av 20 sjuksköterskor är det endast två som tills vidare har valt att stanna inom internmedicin och nu börjar undersköterskorna söka sig bort. Både kompetens och inskolning av ny personal kostar mycket pengar. Jag kan inte förstå att det kan bli ekonomi i detta, säger Pia Borgudd.

Utredning pågår

Verksamhetschefen på internmedicin, Mikael Köhler, gör preliminärt bedömningen att dödsfallet inte har med nedläggningen av mava att göra.

– Vi håller på att utreda fallet, det finns absolut skäl att göra det. Som det ser ut nu verkar det ha mer att göra med andra problem. Det ser ut att snarare vara en fråga om hur vi fördelar ansvaret mellan olika vårdavdelningar, flödet mellan klinikerna och var patienten borde ha legat. Men det är egentligen alldeles för tidigt att avgöra, säger Mikael Köhler.