"Utifrån vår roll som legitimerade sjuksköterskor måste vi ta ansvaret för patienternas säkerhet", skriver de tre sjuksköterskorna i ett brev till Socialstyrelsen där de beskriver hur omvårdnadspersonalens arbetsmiljö på en hemvårdsenhet i Örebro går ut över patientsäkerheten.

Hög sjukfrånvaro, pressat schema och brist på vikarier leder till att de gamla ofta får vänta på personalen – om någon över huvud taget kan komma.

Ville dö hemma

Sjuksköterskorna berättar bland annat hur en 100-årig patient som låg för döden inte kunde få något vak på grund av personal- och vikariebrist. 100-åringen ville absolut få dö hemma, men enhetschefen gav omvårdnadspersonalen direktivet att ringa 112 om den gamla kvinnan försämrades. I sista stund hann en sjuksköterska hem till 100-åringen och kunde förhindra att hon togs med av ambulanspersonalen.

Flera fall där patienter drabbats av fysiska symptom för att de inte fått sina mediciner i tid utreds just nu av kommunen. Tillsynsbesök hos dementa i behov av lugn och ro måste avklaras på 5 minuter. Promenader och duschar rationaliseras bort när det inte går att få in vikarier. Frukost och andra måltider serveras många gånger för sent.

Chefen medveten om problemet

Områdeschefen Fredrik Bergström känner igen sjuksköterskornas beskrivning i brevet.

– Jag delar bilden av att det är jättesvårt att få tag på omvårdnadspersonal just nu och att vi har en hög vårdtyngd, säger han.

Är det rimligt att en 100-åring inte kan få vak hemma sin sista tid i livet?

– Nej, det är inte rimligt. Men frågan är, hur gör man om det inte finns någon personal?

Enligt Fredrik Bergström jobbar enheten sedan något år tillbaka med att få bukt med den höga korttidssjukfrånvaron, som han ser som den största anledningen till att schemat inte håller för personalen.

Hur ska ni lösa problemet så att inte patienterna drabbas?

– Vi måste fortsätta det arbete vi inlett. Jag ska träffa chefer för alla personalgrupper tillsammans med sjuksköterskor, övrig omvårdnadspersonal och sjukgymnaster och titta på om det finns strukturella problem som måste åtgärdas – eller om problemen framför allt är på individnivå – och hur vi ska kunna hjälpas åt att prioritera med de resurser vi har.