Våren 2011 började nio personer från landstinget och kommunerna att arbeta som äldrelotsar. Deras bakgrund var blandad. Bland annat fanns det två sjuksköterskor och en arbetsterapeut som skulle vara ett stöd för äldre med ett sammansatt behov av vård.

Till exempel handlade det om att hålla kontakter med olika vårdgivare och vägleda till rätt instans.

Men nu är det slut med det, vid årsskiftet avslutas försöksprojektet och inget tyder i nuläget på att det blir någon direkt fortsättning.

Minskade behovet av ambulans

Sjuksköterskan Ing-Marie Ousbäck är en av dem som har arbetat som äldrelots. Hon har en lång erfarenhet inom akutsjukvården och tycker att det har varit fantastiskt att möta de äldre i hemmet och fokusera på det som är friskt.

Lotsarna har också avlastat vården och en orolig kvinna som Ing-Marie Ousbäck hade kontakt med brukade ofta ringa efter ambulans, men efter att de två fick kontakt minskade larmsamtalen.

Ing-Marie Ousbäck tycker att det är synd att hon och hennes kolleger inte får fortsätta.

– Nu är flera av de äldre väldigt oroliga över vem de ska vända sig till i framtiden, säger hon.

Annika Davidsson, projektledare för äldrelotsarna, beklagar också beslutet.

– Jag tror att man tänker att äldrelotsarna blir en instans till. Men nya roller och funktioner kommer hela tiden, vem hade till exempel trott förr att vi i dag skulle behöva it-arkitekter? säger hon.

Vad går förlorat när äldrelotsarna slopas?

– Helhetsbilden av varje individ, och direktkontakten. Vi pratar med de äldre som till exempel kanske har strul med färdtjänsten och kan ta tillbaka det till organisationen med en gång, istället för att de ska kryssa i en enkät som ska gås igenom någon annan gång, säger Annika Davidsson.

Äldrelotsen har också kunnat vara med vid stora beslut, exempelvis val av boende, och följa med olika huvudmän i vårdplaneringen.