Osäkerheten om vad som egentligen är tillåtet när det gäller att gå in i patientjournaler är stor bland vårdpersonal.

I våras berättade Vårdfokus om sjuksköterskan Anna Granström som åtalades för dataintrång, bland annat för att hon ville följa upp patienter som hon transporterat i ambulans för att se om hennes åtgärder varit riktiga. Hon friades till slut, men det finns fler exempel på vårdpersonal som anklagats för dataintrång när de gått in i journaler för att följa upp hur det gått för patienter.

För snäv tolkning

Juristen Patrik Sundström, som är huvudsekreterare i regeringens utredning om rätt information i vård och omsorg, anser att patientdatalagen tolkas för snävt.

– Enligt lagen får vårdpersonal öppna en journal inom sin vårdgivares verksamhet om de deltar i vården av patienten – eller av annat skäl behöver uppgifterna för sitt arbete. Och just det sista kan användas för att följa upp och säkra kvaliteten i den vård som ges, säger Patrik Sundström.

I lagen står det att uppgifter får användas för att "systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra kvaliteten i verksamheten" samt för "administration, planering, uppföljning, utvärdering och tillsyn".

– Självklart är det viktigt att man följer upp och kvalitetssäkrar de insatser som görs. Om en narkossjuksköterska deltog i ett svårt beslut om en patient i går måste hon kunna följa upp hur det gick, för att se om det var ett riktigt beslut.

Lokala regler behövs

Patrik Sundström menar att varje enskild arbetsplats behöver ta fram tydliga regler för hur den här uppföljningen ska gå till. Övergripande riktlinjer inom landstingen är bra, men räcker inte.

– Det ska inte vara upp till den enskilde att avgöra vad som är tillåtet, utan det ska finnas tydliga regler för vad som gäller inom varje verksamhet.

Patrik Sundström påpekar att det är vårdgivarens ansvar att närmare avgöra hur kvalitetssäkringen ska gå till, vem som ska utföra den, vilka patientuppgifter man behöver ta del av och hur kunskap ska återföras till verksamheten.

– Behoven ser naturligtvis väldigt olika ut beroende på om man arbetar på en akutmottagning eller inom äldreomsorgen. Och den som är nyutbildad kan ha ett större behov av att följa upp för att lära sig.

Men är det inte fel på lagen om det är så svårt att tolka vad man får göra?

– Vi vet faktiskt inte det eftersom lagen inte har tillämpats på det sätt som är tänkt. Man har inte tagit tillvara på de möjligheter som lagen ger. Det är ju faktiskt ingen domstol eller myndighet som har sagt att man inte får gå in och kvalitetssäkra, utan det är en oro som finns ute i vården.

– Samtidigt ska sägas att lagstiftningen inte är optimal när det gäller möjligheterna att ta del av information över vårdgivargränser, för till exempel kvalitetssäkring. Där finns inte samma möjligheter som det gör när man håller sig inom en och samma vårdgivares verksamhet. Vi ser för närvarande över detta.

"Frågor och svar"

Vad ska ni göra för att komma tillrätta med de här missuppfattningarna och farhågorna?

– Vi måste informera bättre om hur lagen ska tolkas och trycka på för att få vårdgivarna att ta fram tydliga riktlinjer för varje arbetsplats som ger personalen stöd i hur de ska agera. Ur ett medborgarperspektiv har patienter och närstående rätt att förutsätta att läkare, sjuksköterskor, barnmorskor och andra vet vilka resultat man är med och skapar för sina patienter.

Utredningen om rätt information i vård och omsorg ska vara klar i april 2014. Men redan till årsskiftet kommer man ge ut praktiska anvisningar för hur patientdatalagen ska tillämpas, berättar Patrik Sundström.

– Vi tänker oss att det ska vara i form av "frågor och svar", ett praktiskt verktyg för dem som arbetar i vården.