Kontinuitet gör det lättare att söva oroliga barn, visar en modell som används i Skövde.

– Det hela bygger på att barnet får träffa en och samma narkossjuksköterska både innan, under och efter narkos. Då skapas en tillit som tar barnet ur rädslan att sövas, säger Susan Lindberg.

Får foto med posten

Innan besöket på sjukhuset får barnet en bild på narkossjuksköterskan per post, och kontakt med föräldrarna sker per telefon.

– När vi träffas kommer många barn spontant fram och hälsar sin narkossjuksköterska med ett leende. Tidigare ville de kanske inte ens lämna väntrummet och det kunde vara kamp i timmar att söva dem.

I höstas disputerade Susan Lindberg i ämnet, och hennes modell används nu på arbetsplatsen vid Skaraborgs sjukhus i Skövde.

– Tidigare var den första kontakten med narkossjuksköterskan minuterna innan barnet skulle in på operationsavdelningen, det fungerade för vissa barn men inte för särskilt oroliga barn och barn med funktionsnedsättningar. Jag tänkte att det måste gå arbeta på ett annat sätt.

Andra sammanhang inspirerade

Eftersom det inte fanns särskilt mycket forskning på området tog Susan Lindberg fram sin modell med inspiration från andra sammanhang, till exempel från arbete med autistiska barn och bilder.

– Jag blev förvånad över effekten, barnen visar på alla sätt att de är glada över att träffas när de tidigare sett oss på bild.

Patientansvarig läkare eller tandläkare skriver remiss till narkossjuksköterskorna, när ett barn är särskilt oroligt. Sedan bokar Susan Lindberg in barnet till någon av narkossjuksköterskorna som är i tjänst.

– Vi har anpassat vården efter barnen i stället för att försöka göra tvärt om, säger Susan Lindberg.