Det finns en stark koppling mellan fetma och en gen som kodar för enzymet amylas som bryter ner kolhydrater. De som har färre kopior av den här genen har också större risk att drabbas av fetma. Det visar forskning som bland annat Sahlgrenska akademin deltagit i.

Både svenskar och engelsmän ingår i den brittiska forskningen som presenterar sina resultat i tidskriften Nature Genetics. Forskarna har senare sett samma mönster även hos fransmän och kineser.

Amylas har en nyckelroll

Det tycks alltså finnas en genetisk koppling mellan fetma och hur väl vi kan smälta olika sorters mat. Enligt de här forskningsresultaten så reagerar vi olika när vi äter samma typ av föda. Enzymet amylas skulle spela en viktig roll för varför somliga blir feta och andra inte.

Amylas är ett enzym som finns i saliven och även i bukspottkörteln och som bryter ner kolhydrater.

– Det är en väldigt spännande upptäckt. Effekten av genen förklarar en större del av fetmarisken på individnivå än någon annan tidigare känd gen. Det här är också första gången vi kan visa en direkt koppling mellan fetma och en gen som är viktig för ämnesomsättningen säger Johanna Andersson Assarsson, forskarassistent vid Sahlgrenska akademin och en av medförfattarna till artikeln.

Individuella kostråd

Forskarna vill nu gå vidare och ta reda på mer om vilken roll det här matsmältningsenzymet spelar när det gäller fetma. Kanske är det så att mer individuella kostråd måste ges i framtiden beroende på människors genetiska uppsättning.

– Det här är ett viktigt steg när det gäller att förstå att vi smälter och metaboliserar föda olika och att det inte finns någon diet som passar alla, säger professor Tim Spector vid King´s College London i ett pressmeddelande.