Tidigare kunde frånvaron av en aktiv donationsansvarig läkare, DAL, och donationsansvarig sjuksköterska, DAS, göra att nödvändig kunskap om organdonation inte gavs till intensivvårdspersonalen.

Men nu är uppdraget som DAL respektive DAS inte längre personligt, fler ska kunna ta det ansvaret och även arbeta kliniskt.

Fler ska utbildas

Vårdgivaren, eller den som bedriver socialtjänst eller verksamhet enligt LSS, ska ansvara för att det finns ett ledningssystem för organ- och vävnadsdonation.

Det betyder också att fler ska utbildas.

– Det är bra. Många ska ha utbildning så att det alltid finns en donationsansvarig sjuksköterska respektive läkare i tjänst, säger intensivvårdssjuksköterskan Hans Lindblom, som är regionalt donationsansvarig i Stockholms läns landsting.

Donationer i Sverige ökar inte

Trots de insatser som görs för att fler ska kunna få nya organ ökar inte antalet organdonationer i Sverige, säger Hans Lindblom.

I till exempel Norge görs varje år 22 donationer per miljon invånare. Motsvarande siffra i Sverige är 15 donationer. Varför skillnaden är så stor mellan länderna vet man inte säkert.

– En bidragande orsak kan vara att Norge införde hjärndödsbegreppet långt tidigare än Sverige och att begreppet "för patientens bästa" har fler betydelser i den norska lagstiftningen än rent medicinska, till exempel att patientens själv är positiv till organdonation, säger han.