Distriktssköterskan Lena Renman har just tagit blodtrycket och nu sätter hon försiktigt en nål i patientens arm. "Nu sticker det lite". Han har sin diabetes, sin rökning, sitt alkoholmissbruk och sköter sig inte som han borde. Men de pratar inte så mycket om det utan om hur det kom sig att han, som växte upp söder om Stockholm, hamnade här i Umeå.

Arbetet med utsatta missbrukare på Tegs hälsocentral i Umeå startade som ett projekt med en distriktssköterska ett par timmar i veckan. För fem och ett halvt år sedan tog Lena Renman över och då utökades tiden till 40 procent av hennes heltidstjänst. Projektet finansieras av Västerbottens läns landstings folkhälsonämnd och sedan ett par år är det permanent.

Rastlösa i väntrum

En gång i veckan finns hon tillgänglig för samtal, undersökningar och viss vård på IOGT:s lokal Bakfickan mitt i staden. Hon hjälper också till med läkarkontakt. En timme i veckan tar en läkare på hälsocentralen emot patienterna. Men det här är en patientgrupp som inte gärna uppsöker sjukvården. De vill inte visa sina kroppar och väntrum gör dem rastlösa och stressade. Tar det för lång tid går de därifrån.

På Bakfickan finns ett rum innanför samlingslokalen där Lena Renman undersöker sina patienter.

– Det vanligaste är att jag tar hand om hudproblem; lägger om sår och har fotvård. Klipper naglar som blivit så långa att de går in i skinnet. Det här är människor som går och står hela dagarna – i fuktiga sockar och dåliga skor.

Inga pekpinnar

Hon berättar om mannen som ville att hon skulle titta på ett sår i rumpan. Han var skinnflådd i stjärten och ända ner på låren efter att ha supit, haft diarré och inte tvättat sig på hon vet inte hur länge. Först vägrade han att lägga in sig på sjukhuset. Så småningom ändrade han sig och behandlades på infektionskliniken.

– Visst kan det kännas hopplöst i bland. Men så tänker jag att alla gör vi våra val och kan jag stötta och hjälpa här och nu så att en person får det lite bättre så är det gott nog för mig. Jag vet vad patienterna här tampas med och anklagar ingen. Mitt motto är att aldrig komma med pekpinnar för det vet jag skrämmer bort mer än det gör nytta, säger Lena Renman.

Läs hela reportaget om Lena Renman i nya numret av Vårdfokus, se länk till höger.