Brist på vårdplatser, sjuksköterskor och erfaren personal. Ovanpå det all time high i antalet patienter. Sommaren har minst sagt inneburit ett högtryck på sjukhuset i Visby.
Linda Holmgren, sjuksköterska på kirurgavdelning C3 och förtroendevald för Vårdförbundet, har precis kommit tillbaka från semester och går igenom kollegernas rapporter som samlas i ett kollegieblock. Det är dyster läsning:

"En jävla sommar"
"Extremt tungt"
"Tufft".

– Det har varit för lite personal i hela huset men det enda vi får höra är att det inte finns några sjuksköterskor att få tag på. Det har länge utbildats för få och det märks, säger Linda Holmgren.

Gråter i sköljen

Kirurgavdelningen där hon jobbar har många svårt sjuka och där fungerar det inte att använda det vanliga måttet på hur många patienter man kan ta hand om samtidigt. Det fungerar inte heller att nästa bara ha nyutexaminerad personal, som det har varit i sommar. Nu när hösten kör igång är många redan slutkörda.

– Det första jag hörde i morse var att man går in i sköljen och gråter, säger Linda Holmgren.
Nu ska hon gå igenom vilka konsekvenser det här fört med sig, till exempel i form av sjukskrivningar eller lex Maria–anmälningar.

Ingen normal sommar

Maria Ahlmark sitter i hälso- och sjukvårdsförvaltningens ledningsgrupp och bekräftar att trycket på sjukhuset har varit jättehårt, samtidigt som den varma sommaren har bidragit till att rekordmånga patienter sökt sig hit.

– Vi dimensionerar bemanningen efter hur det brukar vara, men den här sommaren har inte varit som det brukar, säger hon.

Mitt i sommaren öppnades fler vårdplatser och personal kallades in, men det har inte räckt.

– Trycket var särskilt på akutmottagningen, primärvården och psykiatrin, säger Maria Ahlmark.

"Ett rent helvete"

En av Vårdfokus läsare vittnar i en kommentar på Vårdfokusbloggen om hur sommaren har varit:

"Visby lasarett har varit ett rent helvete i sommar. På 3 månader har jag arbetat 11 "långpannor". Det vill säga, börjat tex 07 och fått arbeta till 22. För att sedan gå på igen morgonen efter. Varenda dag (så gott som) denna sommar, har jag gått hem och känt mig otillräcklig. Och utan min undersköterska hade jag inte klarat dagen!!!"