Härom veckan skrev Anna-Karin Eriksson, sjuksköterska på en strokeavdelning på Danderyds sjukhus, ett brandtal mot att det är så tyst om kvinnor som drabbas av förlossningsskador. I blogginlägget beskrev hon sina egna problem, hur de bemöttes i vården och avslutade med "Jag skulle vilja starta en jävla fittrevolution!"

– Jag är jätteförvånad över vilken uppmärksamhet det fick, säger hon.

Var det ämnet i sig eller de fräsiga formuleringarna som gav så stor respons?

– Ämnet, det är jag övertygad om. Det är ingen som talar om riskerna med att föda barn, varken inom vården eller bland allmänheten. Det är tabubelagt.

I ditt blogginlägg beskriver du dina problem, rectocele. Att väggen mellan slidan och tarmen blivit svag vilket gör det svårt att tömma tarmen. Hur bemöttes du av vården?

– De klappade mig på huvudet och sade att allt såg bra ut, att det var normalt. Efter att jag bloggade om detta har jag fått höra kvinnor berätta hur de blivit avfärdade med "det är ingen skönhetstävling". Men när en 23–åring inte kan gå på gymmet utan att bajsa på sig, handlar det om något helt annat.

Vad skulle du vilja förändra?

– Jag tror vården är livrädda för att prata med gravida kvinnor om det här, för att inte skrämma upp dem. Men jag tycker det nästan borde tillhöra allmänbildningen att åtminstone få någon slags balanserad information. Sedan borde kvinnor få hjälp att ta ett informerat beslut om vilken förlossningsmetod de vill ha. Jag tror inte det leder till någon invasion av kejsarsnitt.