Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU har i dag publicerat en sammanfattning av två internationella kunskapsöversikter om vilka resultat olika insatser för ökad fysisk aktivitet hos unga har.

Resultaten är nedslående. Visst, det finns ett visst vetenskapligt stöd för att åtgärdsprogram i skolan ökar den fysiska aktiviteten och minskar stillasittandet. Men effekten är liten.

Ifrågasätter nyttan

I den systematiska översikt som presenterats i British Medical Journal ifrågasätter forskarna nyttan av att förebygga barnfetma med fysisk aktivitet. Översikten omfattar 30 studier med totalt drygt 14 000 barn upp till 16 års ålder.

En hypotes som förs fram, och som även har diskuterats av andra, är om det kan vara så att den organiserade fysiska aktiviteten i exempelvis skolan leder till att unga utför mindre spontan fysisk aktivitet senare under dagen eller vid andra tillfällen.

Den andra översikten är gjord av Cochrane Collaboration och visar att den lilla effekt som ses kan bero på bias (snedvridning eller systematiska fel i studierna) vilket gör att resultaten måste tolkas med försiktighet. Den översikten omfattar 44 studier med totalt 36 600 skolbarn mellan 6 och 18 år.

Annat resultat tidigare

I rapporten "Metoder för att främja fysisk aktivitet" som SBU gav ut 2007 var ett av de tydligaste budskapen att skolämnet idrott och hälsa leder till ökad fysisk aktivitet. Enligt den hade även andra metoder för att få barn och ungdomar att röra mer på sig i skolan en positiv effekt på den fyskiska aktiviteten, i vissa fall även på fritiden.

En förklaring till att de nya kunskapsöversikterna inte lyckas se samma positiva effekter kan enligt SBU vara att rapporten från 2007 byggde på äldre studier och att man i de nyare studierna mätt effekten av fysisk aktivitet under skoltid respektive hela dygnet.