Var tolfte sekund får en person hiv någonstans i världen, men långt ifrån alla får effektiv behandling och vissa grupper är mer utsatta än andra. Även i Sverige smittas flera hundra varje år.

– Vi måste hålla informationen vid liv så att fler skyddar sig och inte blir smittade. Ett av syftena med världsaidskonferensen är att få upp ämnet på agendan. Även om allt fler människor får medicin och dödsfallen minskar så går utvecklingen i för långsam takt, säger Anneli Gåverud, som ingår i styrelsen för Vårdförbundet i Östergötland.

Global ojämlikhet

De senaste fem åren har det hänt mycket när det gäller både prevention, information och behandling. Men obalansen är stor när det gäller vilka som får tillgång till framstegen.

– Unga kvinnor i utvecklingsländerna är väldigt utsatta, barngiftemål är till exempel vanligt. De här dagarna har flera unga tjejer berättat att de inte hade varit hiv-positiva eller unga mödrar om de haft möjlighet att skydda sig och vetat hur kroppen fungerar.

I Sverige talar vi om riskbeteenden för att bli smittad. Men på konferensen talar man om riskgrupper. Expertisen vill rikta sig särskilt till vissa grupper med sådant beteende att de har ökad risk att smitta andra, och att bli smittade.

– Det är män som har sex med män, där ökar smittan igen, sexarbetare, genderpersoner och de som redan är hiv-positiva och är drogmissbrukare. Det har varit jättemycket diskussioner kring det här, för det är ju lite stigmatiserande att ringa in grupper.

Arbeta mot stigma

Stigma är annars något man vill komma bort ifrån när det gäller hiv. Fortfarande, 30 år efter att smittan blev känd, vittnar många om diskriminering. I samband med världsaidskonferensen var det premiär för den svenske regissören Staffan Hildebrands film Transmission: The journey from aids to hiv, som skildrar sjukdomen i Australien och i Kambodja under de senaste tre decennierna.

– I diskussionen efter filmen berättade en av skådespelarna, en kille i 30-årsåldern, att han hade tänkt efter länge innan han gick ut och berättade om sin diagnos. Flera av hans bekanta, som ändå lever i högutvecklade länder, vill inte avslöja att de har hiv ens för sina föräldrar.

Även i Sverige är rädslan för diskriminering fortfarande vanlig. Det visar sig till exempel genom att många hellre åker till en storstad och testar sig för hiv, än till sin vårdcentral på en mindre ort.

– Det måste vara lätt att testa sig och få tillgång till mediciner, både för sin egen del och för hela samhällets. Den som är ordentligt inställd i sin behandling för inte smittan vidare, det vet vi.

– Sjukvårdspersonal bör ordna med hiv-test, eller åtminstone upplysa om att det kostnadsfritt kan lämnas på vårdcentraler, om en patient ens andas att den skulle vilja lämna ett sådant. Ifrågasätt inte. Om någon frågar om att bli testad så finns det skäl till det.

Mångårigt engagemang

Anneli Gåverud har varit engagerad i frågor som rör hiv och aids i många år. Intresset väcktes redan på 80-talet när hon arbetade som sjuksköterska på akutmottagningen och träffade smittade personer.

– Den stora skillnaden är att den som får behandling i dag kan leva ett gott liv lika länge som andra. Men kvalitén på livet beror mycket på vilka människor som finns runt omkring, och deras bemötande.

– Vi måste prata om att hiv kan drabba i stort sett vem som helst, så att vi får bort stigmatiseringen från hiv.

Vårdförbundet stödjer ett internationellt hiv/aids-projekt med ett behandlingscenter i Lesotho. Där är Östergötland – Anneli Gåveruds avdelning på Vårdförbundet – värdavdelning.

– Mänskliga rättigheter och frågor som rör rättigheter om sexuell och reproduktiv hälsa är frågor vi ska jobba med enligt Vårdförbundets stadgar. Det finns mycket att göra. Sjukhuset i Lesothos huvudstad Maseru tar till exempel emot upp till fem barnvåldtäkter varje dag.

Hoppas på mänskliga rättigheter

För framtiden sätter Anneli Gåverud stort hopp till arbete med mänskliga rättigheter, och nya unga ledare. Ett seminarium på världsaidskonferensen handlade om riktlinjer som unga ledare tagit fram.

– Utifrån Vårdförbundets synvinkel kan jag läsa in solidaritet i riktlinjerna. Att vi utifrån perspektivet med mänskliga rättigheter bidrar för att höja hälsan i världen.