Stucken med en använd nål

Rutinerna brast när Rebecca, sjuksköterskestudent i Umeå, blev stucken med en begagnad kanyl - av sin lärare.

– Alla kan göra misstag. Det jag har reagerat på är att säkerhetsrutinerna inte följdes för fem öre, säger Rebecca, som just avslutat termin 2 på sjuksköterskeprogrammet vid Umeå universitet.

Det var strax innan sommaren som hon och sju klasskamrater var på Kliniskt träningscentrum för lära sig att göra intramuskulära injektioner. I Umeå får sjuksköterskestudenterna först öva på attrapper och sedan på varandra. Målet är att skapa en undervisningssituation som ligger så nära verkligheten som möjligt, så att studenterna ska känna sig tryggare och säkrare när de kommer ut i vården och sticker sina första patienter.

Förstod ingenting

Den här dagen ville läraren ha två studenter att visa på. Rebecca och en studiekompis anmälde sig som frivilliga. Klasskamraten fick ett stick i rumpan. Sedan var det Rebeccas tur. Hon lade sig på britsen och fick sticket vid sidan av höften. Då upptäckte läraren sitt misstag och sa ”oj” och ”men ni är väl friska”.

Rebecca förstod ingenting. Det var klasskamraterna, som tittat på, som berättade för henne att samma nål använts två gånger.

Fel information

– Shit, jag måste upp till infektionskliniken nu, slänger jag ur mig. Vi hade tidigare fått tydlig information om att vi ska ta ett prov så fort som möjligt om vi blir stuckna.

Men läraren tyckte att hon skulle vänta, lektionen var inte över. Det här var en fredag och det gick bra att ta provet även efter helgen, enligt läraren.

Strax innan lunch, omkring 40 minuter senare, började lektionen avrundas. Rebecca hade en olustig känsla i kroppen. Hon gick ut i korridoren och ringde infektionsmottagningen. Tvärt emot vad läraren sagt bad de henne komma genast, tillsammans med klasskamraten som nålen varit inne i först. Tillbaka efter lunch bad läraren om ursäkt och sa att det var bra att hon hade tagit provet.

Fick lite stöd

Den helgen var Rebecca på besök hos sin pojkvän i Stockholm. Hon vågade nästan inte ta i honom. Oron över att vara smittad av något stegrade sig liksom ilskan över lärarens och universitetets tafatta agerande.

– Jag fick helt fel information av läraren och fick själv ta ansvar för att bli testad. Hade jag väntat till efter helgen hade smitta kunnat utvecklas och jag hade aldrig kunnat påvisa det.

Tydligare information och ett lugnande telefonsamtal från universitetet redan under helgen hade fått henne att må bättre, tror hon. I stället sov hon oroligt, ställde in teaterbesök och mådde dåligt.

Skärpta rutiner

Enligt Christine Brulin, professor och prefekt vid institutionen för omvårdnad, har universitetet sedan tidigare gjort en riskanalys av invasiva moment vid KTC. Där finns tydliga riktlinjer för hur stickskador ska förebyggas och vilka åtgärder som ska vidtas om det sker.

– Detta är till stöd för lärarna och följs vanligtvis, men det gjordes inte till fullo den här gången, säger hon.

Därför ska rutinerna skärpas. Från och med nu ska alla lärare som undervisar vid Kliniskt träningscentrum få mer regelbunden uppdatering av riskanalysdokumentet.

Får kritik

Vårdförbundet, som bland annat hjälpt Rebecca att skriva en arbetsskadeanmälan, tycker att universitetet dessutom borde titta på hur de kan stötta studenter på ett bättre sätt i efterspelet till en sådan här händelse.

– Universitet som väljer att jobba så här måste ha bättre rutiner vid eventuella skador, säger Jenny Olsson från Vårdförbundets avdelning Västerbotten.

Klasskompisens provresultat visade inte på någon smitta. Troligtvis är Rebecca också frisk. Men blodsmitta kan ta ett halvår att utveckla. Därför dröjer det ytterligare några månader innan hon kan känna sig helt säker.

Hoppas på bättring

Nu hoppas Rebecca att universitetet lär sig av hennes berättelse. Hon uppskattar den verklighetstrogna träningen, men vill känna sig trygg och säker på att allt går rätt till om olyckan är framme.

– Jag ska gå kvar på skolan och vill inte att vänner och andra studenter ska drabbas av samma sak som jag. Visst, det kan gå snett. Men då ska man veta att det finns ett skyddsnät.