Att vara förälder till ett vuxet barn med psykisk sjukdom tär hela tiden på föräldrarnas krafter. Det visar sjuksköterskan Anita Johanssons studier. Hon har intervjuat mödrar och fäder om hur de upplever sin vardag och samhällets attityder samt om deras erfarenheter av kontakten med den psykiatriska vården. Med studierna vill hon fördjupa kunskapen om att vara förälder till ett vuxet barn med långvarig sjukdom.

Kände sig utestängda

Mödrarna har ständigt sina barn i tankarna och är alltid beredda på att anpassa situationen efter barnets behov. Ibland drabbas de även själva av psykisk ohälsa. Trots att personalen tar för givet att föräldrarna ska finnas som en resurs för sitt barn, känner sig mödrarna utestängda från barnets professionella vård. Fäderna beskriver sig som engagerade och vill vara mer delaktiga.

Samverkan behövs

Kontakten med den psykiatriska vården upplever föräldrarna som negativ, både när det gäller personalens bemötande och känsla av utanförskap. Anita Johansson konstaterar att både personal och föräldrar behöver samverka kring barnets vård och att det kräver utbildningsinsatser.

Avhandlingen försvarades vid Örebro universitet i mitten av maj.