Spanska fackförbund har inte haft så små möjligheter att påverka sedan landet var en diktatur. Samtidigt var det längesedan det fanns så mycket att protestera mot.

- Vi har haft dåliga perioder och bra perioder. Det här är en dålig period. Men vi kommer att fortsätta kämpa, säger Pilar Navarro, ansvarig för hälsosektorn inom FSP-UGT, en spansk organisation som samlar fackförbund för offentliganställda.

Sjukvård i kris

På morgonen fick hon ett tungt telefonsamtal från en kollega hemma i Spanien. Sjukhusen i två av landets större centrala regioner har precis meddelat att de tänker stänga 45 procent av sina vårdplatser under sommaren. Människor är ändå och semestrar i bergen eller vid havet, är förklaringen. Inga semestervikarier ska anställas. I stället kommer de som är i tjänst att få dela på ansvaret och hoppa in på olika avdelningar.

Cancerpatienter som annars brukar få behandling på sjukhuset ska få sin medicin hemma, trots att det varken finns rutiner eller utrustning för det, berättar Pilar Navarro och suckar.

- Sjuksköterskorna kommer att få köra cancermediciner i sina egna bilar, säger hon.

Facken förbjudna

I franska Toulouse, där Europas fackförbund för offentliganställda just nu är samlade för kongress, har de spanska fackföreningarna en del av sin historia. Under Francos diktatur var det här, på andra sidan floden La Garonne, som de bedrev sin verksamhet i exil. Under diktaturen var fackförbunden förbjudna.

Förbunden har alltid haft få medlemmar, berättar Pilar Navarro. Men när en facklig representant på en arbetsplats ska röstas fram är engagemanget ändå stort. Alla, oavsett medlemskap eller inte, får vara med och rösta.

Tidigare fanns det en fungerande social dialog och kollektiva förhandlingar nationellt, regionalt och lokalt mellan fack och arbetsgivare, men sedan den sittande konservativa regeringen tillträdde har detta stoppats helt.

- Många av de rättigheter som vi fick när Spanien blev en demokrati för drygt 30 år sedan har vi nu förlorat på bara två år, säger Pilar Navarro.

Förlorad generation

Rekordhög arbetslöshet, sänkta löner, katastrofala arbetsvillkor. Spanien är ett land i djup kris. Trots kraftiga åtstramningar har statsskulden fortsatt att öka liksom arbetslösheten och fattigdomen. Utanförskap och hopplöshet har skapat grogrund för rasism, våld och otrygghet.

När Pilar Navarros kollega Jesus Gallego pratar om arbetslösheten bland Spaniens yngre befolkning nämner han siffor på 60 procent. Allt fler barn växer upp i fattigdom. Sjukdomar som mässling och tuberkulos ökar markant. Sjukvårdspersonal har blivit av med sina jobb och sedan en tid tillbaka har inte längre illegala invandrare rätt till vård och mediciner, bara akutvård.

- Detta har vi inte sett konsekvenserna av ännu. Det handlar om två miljoner människor som tidigare fått exempelvis medicin mot hiv gratis, som inte längre får det, säger Jesus Gallego.

Samarbete och nätverk

Trots att det är emot lagen har fackföreningar skapat nätverk som lotsar papperslösa till vårdpersonal som vill hjälpa, berättar han. Fackföreningarna har också lyckats sätt press på landets politiker genom att gå samman och skapa opinion, som när ledande politiker i Madrid planerade att privatisera all offentlig vård men fick tänkta om efter en facklig kampanj och ett domstolsbeslut.

På den pågående EPSU-kongressen i Toulouse lägger de nordiska medlemsorganisationerna fram en motion tillsammans med flera sydeuropeiska fackförbund, däribland spanska FSP-UGT, som handlar om att ungdomsarbetslösheten i Europa måste bekämpas innan en hel generation går förlorad.

Viktig solidaritet

Den här typen av ställningstaganden i ett stort europeiskt samarbetsförbund kan låta mest som fina ord, men betyder mycket för fackföreningsrörelsen i ett land som Spanien, berättar Jesus Gallego.

När de fackliga rättigheterna är så gott som utplånade spelar solidariteten från andra länder extra stor roll.

- För oss är det extremt viktigt att vi har gjort den här resolutionen tillsammans med de nordiska organisationerna. Det är en signal till våra medlemmar och motparter, som regeringen, att vi samarbetar med andra och är många bakom kraven, säger han.