Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor, RAS, kräver nu att de får bättre upplysningar när de skickas ut till farliga adresser för att hämta patienter.

– En dag kommer någon att dö om inte något görs. Det var ett under att ambulanssjuksköterskorna som blev beskjutna i Vällingby klarade sig, säger Janne Kautto, ordförande för RAS.

Mycket utsatta

Han berättar om kolleger som blivit jagade av knivbeväpnade personer, om ambulanssjuksköterskor som utsatts för våld i tunnelbanan, om lägenheter där det finns personer som är drogpåverkade eller svårt psykiskt sjuka.

Och det är inte bara ett storstadsfenomen. Vårdfokus fick ett mejl från Miriam Månsson som arbetar i Karlskrona och som berättar att det här ofta diskuteras på ambulansstationen.

– Vi är så otroligt utsatta. När vi åker ut på ett uppdrag vet vi inte om det finns vapen, yxor, knivar, farliga hundar eller galningar dit man kommer, ibland mitt i natten. Jag har varit hos mördare och sådana som angripit ambulanspersonal med kniv tidigare, utan att jag vetat om det innan. Jag har kört människor som burit kniv, backat ner för trappor för att hålla ryggen fri och ensam vårdat drogade personer som plötsligt fått aggressiva utbrott.

Integritet kontra säkerhet

Att de inte kan få veta på vilka adresser det finns en ökad risk, tycker Miriam Månsson är obegripligt.

– Varför är deras integritet viktigare än vår säkerhet, undrar hon.

Janne Kautto påpekar att polisen förbereder sig på olika sätt när de åker ut genom att de har kunskap om kända adresser där det kan vara farligt.

– Även om allt inte går att förebygga måste man ändå göra det som går och använda sig av den information som finns om kända adresser och kända patienter, säger han.

Ingen tar ansvar

Frågan om att flagga farliga adresser har varit uppe till diskussion många gånger. Att inget händer beror, enligt Janne Kautto, på att ansvaret för verksamheten är splittrad. Varken landstinget, ambulansföretagen eller larmoperatören ser det som en fråga som just de ska driva.

– Men nu måste ansvariga politiker och tjänstemän ta sitt ansvar - eller måste någon dö innan de tar det här på allvar, undrar han.